Rabaeus är son till ambassadören Bengt Rabaeus och hans hustru pol. mag. Birgitta, född Svenson.[3][4]. Rabaeus har två yngre bröder, Henrik och Mikael Rabéus, och hade även en syster som dog ung.[5] Rabaeus hade en kringflackande internationell uppväxt i bland annat Paris, New York, Prag, Alger och Genève utöver Stockholm, där han sedan sattes att studera vid Lundsbergs internatskola,[6] något han i sitt program Sommar i P1 och i media har talat om har givit honom en ständig längtan efter att känna en fast rotad tillhörighet någonstans.
Rabaeus avlade studentexamen vid 16 års ålder och som ung sökte han sin väg genom studier vid Handelshögskolan, som föräldrarna önskat men inte han själv, drev en tid restaurang vid Marstrand, arbetade på Svenska Dagbladet[7] och på UD, innan han på grund av minnen av sin stora tidigare succé på Lundsbergs internatskolas elevscen och via en flickvän upptäckte den tidigare närmast okända teatervärlden, vilket förändrade hans liv helt och han sökte genast in till teaterkursen vid Inge WærnsTeaterstudion. Han fick börja teaterkursen där, trots att ledningen först inte trodde på honom som skådespelarämne, och ett halvår senare hade han plötsligt övertygat så, att han fick göra huvudrollen som Sherlock Holmes i pjäsen Sherlock Holmes sista fall och fick därefter engagemang vid Riksteatern 1975-76.
Han gjorde 1977 sin filmdebut i den undersökande TV-filmen Ögonblick av uppror (1971 och 1976) och sökte sig vidare till fria teatergrupper som Modellteatern i Eskilstuna, där han bland annat medverkade i deras TV-produktion Med slöja och svärd (1981), därpå Tur-teatern och Pistolteatern i Stockholm fram till 1984, då han kom till Dramaten, där han sedan dess varit fast anställd.
Under 2011 och 2012 var han med i SVT-programmen Sommarpratarna och Stjärnorna på slottet, där han talade om sin komplicerade barndom med en sträng och fordrande far och svårigheten att bryta med sin gamla borgerliga miljö och söka sig till teatern, som han upplevde som en välsignad ny livsväg.
