Johan August Gripenstedt föddes i hertigdömet Holstein, nära Lübeck, som son till majoren Jakob Gripenstedt och Helena Kristina Weinschenck. Han flyttade med sina föräldrar i tidig ålder till Västergötland där han kom att tillbringa sin barndom.[2]
Gripenstedt avlade vid 14 års ålder studentexamen i Uppsala.[2]
Han inledde sin bana som officer, men genom ingifte i släkten Anckarsvärd[2] kom han under 1840-talet att få insyn i såväl godsförvaltning som annan näringsverksamhet. Som politiker ingick Gripenstedt från 1840-talet i riksdagens ”godsliberala” krets, och han var starkt påverkad av Napoleon III:s egenmäktiga patriarkaliska liberalism och den franske nationalekonomen Frédéric Bastiat. Han verkade bland annat för införandet av frihandel, och höll ursprungligen till i de moderatliberala kretsar som ville liberalisera landet, men inte gå lika snabbt fram som de radikala liberalerna. Länge kunde han tänka sig vissa protektionistiska åtgärder. När kung Oscar I ville förnya regeringen blev den 35-årige Gripenstedt konsultativt statsråd.[3] Under perioden 1856–1866[5][6] var han finansminister och kunde från den posten aktivt verka för en snabb utbyggnad av järnvägensstambanenät under statlig ledning och med kapital upplånat på den internationella marknaden. Under 1857 års bankkris gjorde han det första statliga ingripandet för att rädda en svensk bank, Skånes Enskilda Bank.[7]
Gripenstedt lyckades få riksdagen att sakta men säkert avskaffa tullar och minska tullsatser; bland annat infördes frihandel för spannmål. År 1860 hade Frankrike och Storbritannien ingått en handelstraktat, framförhandlad av den brittiske manchesterliberalenRichard Cobden. Traktaten innebar att ingående länder betraktades som ”mest gynnad nation”, tullsänkningar som beviljades något land, beviljades automatiskt de andra. När fler länder anslöt sig sänktes tullarna för alla, och tullmurarna föll hastigt. Gripenstedt ville att Sverige skulle ansluta sig till traktaten. De tolvåriga traktaten innebar tullsänkningar på mängder av varor; textilier, hantverk, fabriksvaror, kemiska produkter och lyxvaror. Rader av låga tullsatser låstes fast så att de inte gick att höja.
Detta "gripenstedtska system" förändrade Sveriges handelspolitik och inledde en svensk frihandelstradition. Åren 1870–1970 har kallats "hundra år av tillväxt", den epok då Sverige industrialiserades och blev en av världens rikaste nationer.
Då kunde den 53-årige upphovsmannen dra sig tillbaka, tillfreds med sina insatser. I avskedsorden förklarade Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning om Gripenstedt: ”Med okuvligt mod och beundransvärd talang trädde han i spetsen för den sak, han ville genomföra, den förste i breschen och den siste på muren, och segern blev alltid hans.” Gripenstedt invaldes 1858 som ledamot nummer 542 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han var kommendör med stora korset av Nordstjärneorden och riddare av Serafimerorden.
Kongl. svenska artilleriets materiel.. [s.l]. 1840. Libris3189681
Skatteregleringsfrågan: trenne artiklar. Stockholm. 1853. Libris2996296
Sveriges ekonomiska ställning: några ord till belysning af frågan, huruvida skildringen af landets blomstrande ställning varit sann eller falsk. Stockholm. 1858. Libris2223602
Hr J[ohan] A[ugust] G[ripenstedt] och hans försvar.. Stockholm. 1858. Libris2674820
Anförande på Riddarhuset den 27 Maj 1863 angående tulltaxan. Stockholm. 1863. Libris2674818
Tre tal angående representations-frågan. Stockholm: [Bonnier]. 1865. Libris2514852
Tal, anföranden och uppsatser. Stockholm. 1871-1872. Libris8206061 - 2 volymer.
Lundgren, Bo (2002). ”Verkade mot sina egna privilegier”. Populär historia 2002:1,: sid. 48-49 : färgill.. 1102-0822. ISSN1102-0822.Libris10221147
Wetterberg, Gunnar (1994). ”Vår tids hjälte: så börjar Sveriges moderna historia”. Historien upprepar sig aldrig (Stockholm : SNS (Studieförb. Näringsliv och samhälle), 1994): sid. 27-50.Libris2353288
2. Med 1809 års regeringsform infördes § 37 som begränsar adel-, friherr- eller grevskapet till primogenitur. Den äldste manlige bröstarvingen (äldste sonen eller, i brist på söner, närmaste annan manlig ättling) blir då adlig, friherrlig eller greve efter faderns död.
