PROFILPELAJAR.COM

Joachim Nicolas Eggert
	Joachim Nicolas Eggert
Född	22 februari 1779; Gingst, Tyskland
Död	14 april 1813 (34 år); Kisa, Sverige
Begravd	Kisa kyrkogård
Medborgare i	Tysk-romerska riket och Sverige
Sysselsättning	Kompositör, dirigent, violinist
	Redigera Wikidata

Joachim (Georg) Nicolas Eggert, född 22 februari 1779 i Gingst på Rügen i Svenska Pommern, död 14 april 1813 på Tomestorp, Kisa socken i nuvarande Kinda kommun, Östergötlands län^[7] var en svensk kompositör och dirigent.

Biografi

Eggert utbildades i Tyskland och kom till Stockholm 1803. Där spelade han violin i Hovkapellet 1804–08, och 1808–1810 var han dess kapellmästare, med flera uppföranden av tyska klassikers symfonier. För kapellets verksamhet var Eggerts ledartid av stor betydelse. Han reformerade dess konsertprogram, arbetade för en allmännare kännedom om Beethovens symfonier och uppförde den första Mozartoperan i Sverige, Trollflöjten 1812. De sista åren av sitt liv upptecknade Eggert svenska folkvisor tillsammans med Erik Drake och Leonard Fredrik Rääf i Östergötland,^[8] där han även dog i tuberkulos. Han är begravd på kyrkogården vid Kisa kyrka.

Han skrev två operor, fyra (fullbordade) symfonier och minst tretton stråkkvartetter, en stråksextett, en sextett för blåsare och stråk, vid sidan av scenmusik, kantater och sånger. Han är den förste att använda tromboner i en symfoni, ett och ett halvt år tidigare än Beethoven (femte symfonin). Detta tack vare att trombonister fanns anställda vid hovkapellet sedan länge.

Verk

Operor

Mohrerna i Spanien.^[9]
Svante Sture och Märta Leijonhufvud.^[9]

Orkester

Symfoni nr. 1 i C-dur
Symfoni nr. 2 i “Skjöldebrand” i g-moll, tillägnad Anders Fredrik Skjöldebrand
Symfoni nr. 3 i Ess-dur
Symfoni nr. 4 i “Krig och Fred” i c-moll
Symfoni nr. 5 i d-moll (ofullbordad)
Carl den XIII kröningsmusik den 29 juni 1809.^[9]
Serenad med variationer för tre fagotter och orkester. Wolfgang Amadeus Mozart komponerade serenaden och Eggert gjorde variationerna.^[9]
Partiturskisser.^[9]

Kammarmusik

Tre stråkkvartetter, opus 1. Tillägnad Emanuel M. Stenberg och Charlotte Stenberg (Westman).^[9]

Stråkkvartett i C-dur
Stråkkvartett i f-moll
Stråkkvartett i F-dur

Tre stråkkvartetter, opus 2. Tillägnad Erik Drake och Leonhard Fredrik Rääf.^[9]

Stråkkvartett i B-dur
Stråkkvartett i g-moll
Stråkkvartett i d-moll

Tre stråkkvartetter, opus 3.^[9]

Stråkkvartett i c-moll
Stråkkvartett i G-dur
Stråkkvartett i A-dur

Pianokvartett i g-moll, opus 3.^[9]

Fuga i c-moll för stråkkvartett.^[9]

God save the King med variationer för tre fagotter.^[9]

Largo för harpa, kornett i Eb och fagott.^[9]

Septett.^[9]

Stråkduett.^[9]'

Stråksextett i f-moll, för två violiner, två viola, cello och kontrabas. Tillägnad J. Gnospelius.^[9]

Sextett i f-moll för klarinett, valthorn, violin, viola, cello och kontrabas.^[9]

Kantater och kyrkomusik

Kantat som uppfördes vid firandet av freden mellan Sverige och Ryssland.^[9]
Kantat som uppfördes vid Hans kunglig höghet Prins Carls ankomst till Sverige år.^[9]
Begravningsmusik till Fredrik Adolf, hertig av Östergötland, den 10 september 1804.^[9]

Övrigt

Stråkkvartetter i G-dur, d-moll (inspirerad av Haydn op 76:3, kvintkvartetten), A-dur och D-dur
Scherzo & trio G-dur
Fuga D-dur
Fuga

Noter

^ [a b] Musicalics, Musicalics kompositörs-ID: 89025.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Levande musikarv, Levande Musikarv-ID: eggert-joachim-nikolas, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Joachim (Georg) Nicolas Eggert, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 16645.^{[källa från Wikidata]}
^ MGG Online, Bärenreiter, 2016, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Find a Grave, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, Musikverket person-ID: DS/UK/160, läst: 6 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s] Nisser, Carl (1943). Svensk instrumentalkomposition 1770-1830. Nominalkatalog. Stockholm: Gothia. sid. 147-156. Libris 1412043