Han var son till vojvoden Stanisław Lubomirski och prinsessan Zofia Ostrogska. Lubomirksi gifte sig med Konstancja Ligęza 1641 och senare med Barbara Tarło 1654.
Från 1647 var han starosta i Kraków, innehavare av titeln Marszałek (Marszałek nadworny koronny) samma år och sen 1650 den högre titeln (Marszałek wielki koronny). Från 1658 var han befälhavare (Hetman) och starosta i Nowy Sącz och Spisz.
Kungen anklagade honom för förräderi och han förlorade alla sina ämbeten och skickades i exil 1664.
Men, 1665 startade han ett uppror på både politisk och militär väg och med några armeförband lyckades han 1665 besegra den kungliga armen vid Częstochowa och år 1666 besegrades även trupperna som lydde under den blivande kungen Johan III Sobieski vid Mątwy.
Det skrevs då ett avtal som gav honom tillbaka sina ämbeten och rang och ogiltigförklarade tidigare prövningar som sejmen gjort och kungen blev då tvungen att ge upp sina planer på reformation gällande successionsordningen för kungligheter och detta resulterade indirekt i att kungen abdikerade 1668. Lubomirski tvingades däremot än en gång i exil, denna gång till Breslau.[1]
Omdömen
Vissa hävdar att Lubomirski var en av de största magnaterna under 1600-talet. Han verkade flitigt vid det polska parlamenten och var en utmärkt talare, militär ledare och politiker samt att han hade stora privata ambitioner.
Andra värderar hans prestation mycket längre och kallar honom för högmodig och ambitiös. Han anklagas för konstigt (läs: förrädiskt) beteende i kriget mot Sverige 1655-1666 där han visserligen bidrog till seger men där han lät motståndarnas ledare släppas utan att hålla dem fängslade och begära pengar eller annat i utbyte. Lubomirski anklagas även för att ha skadat det polska väldet på längre sikt genom upproret som förhindrade viktiga reformer i den polska regeringen. Vissa anser att hans enda stora prestation var segern vid Cudnow men hävdar då att han inte klarade detta ensam och att han efteråt övergav sin armé och istället sökte beröm från det kungliga hovet samtidigt som armén upplöstes, soldaterna inte fick någon lön och de skadade inte togs om hand.
Barn och berömda ättlingar
Stanisław Herakliusz blev marszałek.
Aleksander Michał blev starost.
Hieronim Augustyn blev marszałek, kassör och hetman.
