Jan-Gunnar Isberg, född 7 april 1947 i Enskede församling i Stockholm,[1] död 14 december 2022 i Skarpnäcks distrikt i Stockholm,[2] var en svensk militär.
Biografi
Isberg avlade officersexamen vid Krigsskolan 1969 och utnämndes samma år till löjtnant vid Svea ingenjörregemente.[3] Under åren 1969–1975 var han plutonchef och kompanichef.[4] Han utbildade sig vid Ingenjörofficersskolan i Artilleri- och ingenjörofficersskolan 1971–1972[5] och vid Militärhögskolan 1975–1978 samt tjänstgjorde vid Arméstaben 1978–1983, varpå han var kompanichef 1984–1985 (med bland annat tjänstgöring i svenska Cypernbataljonerna).[4] Han var chef för Fältarbetsavdelningen i Operationssektion 4 i Operationsledningen i Försvarsstaben 1985–1988,[4][6] befordrades till överstelöjtnant 1986[7] och var bataljonschef 1988–1990, varefter han var chef för svenska Libanonbataljonen L106/L21 1990–1991 och chef för Arméns fältarbetsskola 1991–1993 samt samtidigt chef för den svenska UN Stand-by Force 1992. Därefter var han 1993 chef för svenska bataljonen i Makedonien (MA01).[4]
Efter att ha befordrats till överste[8] var han 1993–1995 chef för Bodens ingenjörregemente (1994 namnändrat till Norrlands ingenjörkår). Han tjänstgjorde i ARRC Headquarters inom Implementation Force i Sarajevo 1996,[4] varpå han befordrades till överste av första graden 1997[9] och tjänstgjorde i Högkvarteret 1997–1999: som chef för Programavdelningen i Arméledningen 1997–1998 och som chef för Markstridsavdelningen i Krigsförbandsledningen 1998–1999. Han tjänstgjorde för Förenta nationerna som militärrådgivare i Afghanistan 1999–2000 och var från 2001 chef för Baltstöd vid Högkvarteret.[4] Åren 2003–2005 var han chef för en brigad i FN:s fredsbevarande styrkor i Kongo-Kinshasa (MONUC), varefter han var projektledare för Försvarsmaktens internationella ledningsövningar (Projekt Viking) 2005–2010. Isbergs slutliga grad var brigadgeneral.[3]
År 2010 utsågs Isberg till chef för den undersökningskommission som Försvarsmakten sände till Afghanistan för att utreda dödsfallen av de stupade svenska soldaterna Johan Palmlöv och Gunnar Andersson.[källa behövs] Isberg betecknades som mycket handlingskraftig.[10]
Jan-Gunnar Isberg invaldes 2007 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[3]
Bibliografi
- Isberg, Jan-Gunnar; Victor Tillberg, Lotta (2011). Med alla nödvändiga medel. Brigadgeneral Jan-Gunnar Isbergs erfarenheter från tjänstgöring i Kongo 2003–2005. Stockholm: Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag .
Referenser
- ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
- ^ ”Jan Isberg”. Ratsit AB. Arkiverad från originalet den 4 januari 2023. https://web.archive.org/web/20230104132616/https://www.ratsit.se/19470407-Jan_Gunnar_Isberg_Johanneshov/dHPtcoICSVhu4AYDza-E2M42p3wba4bng3fKvo2KTsQ. Läst 4 januari 2023.
- ^ [a b c] Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 65. ISBN 978-91-980878-8-8 .
- ^ [a b c d e f] Karlsson, Yvonne, red (2008). Svensk försvars- och beredskapskalender 2008. Eskilstuna: SecLink. sid. 411 .
- ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 156. ISBN 91-8718-418-4 .
- ^ Sveriges statskalender 1988. Stockholm: Allmänna Förlaget. 1988. sid. 111. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59826/gupea_2077_59826_1.pdf .
- ^ Sveriges statskalender 1988. Stockholm: Allmänna Förlaget. 1988. sid. 409. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59826/gupea_2077_59826_1.pdf .
- ^ Sveriges statskalender 1995. Stockholm: Fritzes. 1995. sid. 233. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/59887/gupea_2077_59887_1.pdf .
- ^ Försvarsmaktens rulla 1999. Stockholm: Försvarsmakten. 1999. sid. 107 .
- ^ Wigstrand, Hans (2006). ”Briggen Isberg kall i Kongokonflikt”. Framsyn (2/2006). Arkiverad från originalet den 24 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100824220037/http://www.foi.se/FOI/templates/Page____4296.aspx.
