Marstrands målning skildrar två leende yngre kvinnor och en tredje äldre kvinna på en romersk osteria, det vill säga en enklare matinrättning. Det är en typisk genremålning så till vida att den skildrar en vardagscen i konstnärens samtid och de avbildade personer framställs anonymt, som typkaraktärer. Tidens konstnärer var inte ute efter att skildra verkliga romare och deras tillvaro, utan snarare stereotyper. Italienare avbildades som svartsjuka (Blochs version), hetsiga och våldsamma, och samtidigt naiva, sorglösa och vidskepliga; de spelade mandolin (Jerichau Baumanns version) och dansade saltarello i folkdräkter.
Till Rom reste även Jerichau Baumann och Bloch. Den av tyska föräldrar utanför Warszawa födda Jerichau Baumann kom till Rom 1845 där hon mötte den danske skulptören Jens Adolf Jerichau som hon gifte sig med året därpå. Paret bosatte sig i Danmark 1849.
