Industry Standard Architecture (ISA) ursprungligen PC/AT-bus i IBM Personal Computer/AT, är en standard för expansionsplatserna i PC-datorer under perioden 1981–2001. Beteckningen ISA används egentligen bara i PC-kloner.
8-bitars ISA
IBMPC/XT (1981) använde kort med PC-bussen, dessa använde sig av 20 adressbitar och 8 databitar parallellt med en klockhastighet på 4,77 MHz.
16-bitars ISA
I och med IBMPC/AT (1984) introducerades AT-bussen med 24 adressbitar, 16 databitar och 8 MHz överföring.
Med IBMPS/2 (1987) frångick IBM ISA-standarden och introducerade istället MCA, en 32-bitarsarkitektur som klarade cirka 30 MHz som året därpå släpptes i en 16-bitars budgetversion. Dessa kort hade för övrigt en tidig form av Plug and Play.
32-bitars EISA
MCA-arkitekturen var skyddad och producenterna av PC-kloner, exempelvis Compaq tog därför fram en öppen och förbättrad version av ISA som de kallade för Extended ISA (EISA). EISA-korten kördes på 8,33 MHz och utökade med ytterligare 16 databitar till 32 bitars överföring.
Senare togs det även fram en FAST EISA som klarar 133 MHz.
Användning på senare tid
Kortplatser med ISA-buss användes långt in på 1990-talet i IBM-kompatibla PC-datorer som ett komplement till PCI-bussen. ISA-bussen fanns monterad i de flesta moderkort så sent som 2001. De första PCI-portarna fanns tillgängliga i de första Pentium-datorerna cirka 1993–1994. ISA-portarna fanns dock kvar och användes av mindre krävande enheter som till exempel ljudkort fram till åtminstone 1997, därefter kom fler enheter till PCI-portarna och ISA-porten fasades sakta men säkert ut. Av princip monterades tre ISA-portar på de flesta moderkort fram till 1998, därefter monterades enbart en på de flesta moderkorten, oftast längst ner. Sedan omkring 2001 är ISA-portarna helt ersatta av PCI-arkitekturen till anslutningskort som i sin tur är helt eller delvis ersatt av PCI Express.
I dagligt tal kallas alla versionerna (något felaktigt) för ISA-buss. IBM använde aldrig själva denna beteckning men det har ändå blivit gängse språkbruk.