Stenen var på 1600-talet inmurad i kyrkans södra vägg helt nära marken. Kyrkan brann år 1800 och vid uppförandet av den nuvarande kyrkan, så fick stenen i stället bli en trappsten i västra ingången. Och där låg den fram till 1856 då den bröts loss ur tröskeln och restes ute på kyrkogården. Sin nuvarande plats fick stenen 1945.[1]
Ristningen är numera svårt skadad, men tack vare äldre avbildningar är den känd i sin helhet. Runorna står i en enkel slinga som följer stenens yttre kanter och på dess inramade mittenyta har det funnits två kristnakors, som numera endast är delvis synliga.
Gunnborga den goda som signerat ristningen är en av de få kvinnliga runristare, som huggit runstenar och orten Vattrång, där stenen möjligen stått från början, ligger cirka åtta kilometer sydsydväst om Jättendals kyrka.
Den från runor översatta inskriften följer nedan. Texten som står inom [ ] är hämtat från äldre läsningar.[2]
