Numera finns flera kända isolerade Herbig-Ae/Be-stjärnor som inte har ett samband med mörka moln eller nebulosor. Därför är de mest pålitliga kriterierna nu:
Herbig-Ae/Be-stjärnor uppvisar ibland nämnvärda variationer i ljusstyrka. Det anses bero på objekt (protoplaneter och planetesimaler i den cirkumstellära skivan. När ljusstyrkan är som lägst blir strålningen från stjärnan blåare och linjärt polariserad, vilket beror på att när klumparna stör det direkta stjärnljuset så står det spridda ljuset för en större andel. Det hela är samma sorts effekt som den blå färgen på vår himmel där solljuset sprids i atmosfären.
Analogt till Herbig-Ae/Be-stjärnor finns en motsvarighet med lägre massa (<2 solmassor) for spektraltyper F, G, K och M vilka kallas för T-Tauri-stjärnor. Tyngre stjärnor än 8 solmassor kan inte observeras i detta skede eftersom de utvecklas mycket snabbt. När tillräckligt mycket gas och stoft har skingrats för att de ska bli synliga har de redan påbörjat fusion av väte och är därmed huvudseriestjärnor.
