Heinrich Wilhelm (Heinz) Rühmann, född 7 mars1902 i Essen, död 3 oktober1994 i Aufkirchen/Berg am Starnberger See, var en tysk skådespelare, filmregissör och filmproducent.[1] Rühmann, som slog igenom 1930 i filmen Kärlek och bensin, var en av Tysklands populäraste skådespelare under 1930-talet och andra världskriget, främst som komediaktör. Hans roller var ofta som anspråkslösa och glada män som genom list och spratt drar det längsta strået. Efter kriget återkom han i högre grad i karaktärsroller. 1972 tilldelades han det tyska hederspriset för film, Filmband in Gold.
Biografi
Heinz Rühmann var son till Margarethe och Hermann Rühmann. Han tillbringade barndomen i Essen, men flyttade i ungdomen till München. Där började han 1919 ta lektioner i skådespeleri och redan 1920 fick han engagemang vid Thalia-Theater i Breslau. Han blev mer allmänt uppmärksammad då han började spela i farser på Münchner Schauspielhaus och Münchner Kammerspiele mot mitten av 1920-talet. Det ledde till att teaterchefen Max Reinhardt gav honom arbete i Berlin där han likväl firade triumfer i komiska roller. Hans filmdebut skedde 1926. Vid ljudfilmens genombrott 1930 var han en etablerad komiker i Weimarrepubliken och spelade i populära tidiga ljudfilmskomedier.
Efter NSDAPs maktövertagande 1933 fortsatte Rühmann sin karriär som skådespelare. Många av hans tyska kollegor medverkade under dessa år i propagandafilmer, men Rühmann förhöll sig neutral politiskt och sågs fortsatt nästan enbart i underhållningsfilmer och komedier. Ett typiskt exempel är Den falske Sherlock Holmes där Rühmann spelade medhjälpare till Hans Albers huvudroll. Vissa av hans filmer som Quax, alla tiders flygare 1941 har dock ansetts innehålla subtil partipropaganda. Under denna era gjordes en av Rühmanns kändaste filmer, komedifilmen Skolans skräck, där han gjorde rollen som en vuxen man som börjar gymnasiet under täckmantel och utsätter lärarna där för olika spratt. Regimen ville ursprungligen förbjuda filmen på grund av "bristande respekt för auktoriteter" men genom Rühmanns inflytande upphävdes förbudet och filmen hade premiär 1944.
1938 skilde han sig från sin första fru Maria Bernheim, som kom att utvandra till Sverige 1943. Han gifte om sig med Hertha Feiler 1939. Båda fruar hade judiskt släktskap vilket vållade Rühmann problem på grund av Nürnberglagarna. Efter kriget anklagades han för opportunism i samband med skilsmässan från den första frun, och även för att ha dragit andra fördelar genom kontakter med ledande politiker som Joseph Goebbels.
Han fick tillfälligt arbetsförbud av Allierade kontrollrådet 1945, vilket drogs tillbaka tidigt 1946. Från 1940-talets slut medverkade han åter i tyska underhållningsfilmer. Hans roll i Helmut Käutners filmatisering av Kuppen i Köpenick 1956 gjorde att han fick mer uppmärksamhet som karaktärsskådespelare. Filmen nominerades till en Oscar för bästa utländska film. TVå år senare gjorde han en dramatisk allvarlig roll som poliskommissarie i kriminalfilmen Brott på ljusa dagen. 1965 gjorde han sin enda filmroll på engelska i Stanley KramersNarrskeppet. Han var i hög grad aktiv fram till 1970-talets slut, men medverkade sedan sporadiskt i film och TV fram till 1993 då han 91 år gammal gjorde sin sista filmroll i Fjärran, så nära!
Heinz Rühmann avled den 3 oktober 1994, 92 år gammal.
Filmografi
Hertha Feiler och Heinz Rühmann 1946.Heinz Rühmann i samspråk med en flygvärdinna, 1958.
