Hasseln (Corylus avellana) är ibland, särskilt i tät skog, ett litet träd av 5–8 meters höjd, men blir gärna en yvig buske genom de talrika skotten från rothalsen. Den är en skuggväxt och har i vanliga fall tunna, mörkt och rent gröna löv som vissnar lätt. Den trivs dock i många trakter på solöppna ställen, till exempel i skärgårdar. Där blir löven blekare gröna, i det att skotten växer hela sommaren, med en rödaktig anstrykning.[2]
Biologi
Hos hasseln är hänget, som gett ordningen namnet "hängeväxter", tydligt utpräglat i hanblomställningen. Det är ett långt, slakt, hängande, tätblommigt ax, som producerar stora mängder pollen och vajar av minsta vindil. Blomningen sker långt före lövsprickningen. Hanhängena bildas redan föregående år, liksom svenska trädsknoppar i allmänhet, men övervintrar som knoppar utan några skyddande fjäll. Därför kan deras sträckning och blomning börja så snart dagsmejan gör sig kännbar, i mars eller april, ja ibland under blid och solig väderlek mitt i vintern. Ett hanhänge hos hasseln består av en lång huvudaxel med tättsittande skärmblad och inom vart och ett av dessa två tunna, sammanvuxna fjäll, nämligen två förblad, tillhörande den av fyra tvåkluvna ståndare (åtta ståndarknappar) bildade blomman. Honblommorna sitter i små knopplika ax, omgivna av vanliga knoppfjäll, mellan vilka de korta märkena skjuter fram som små purpurröda trådar. En honblomma består av ett mycket litet fruktämne och två trådlika märken, (jämför avenboken). Från blomningen till nötmognaden åtgår en tid av fem månader. Hasselns frukt är en typisk nötfrukt med ensamt frö, rikt på näringsförråd i hjärtbladen ("nötkärnan"), med benhård fruktvägg ("skalet") till fröets skydd. Välsmakligheten hos nötfröet beror på den fina nötoljan i näringsförrådet.
Tvillingnötter eller filipiner är hasselnötter som har två frön, eller kärnor, i sig.
Hasselns utbredning mot norr går något längre än ekens (på Norges västra kust ända till Vestfjorden). Fynd av fossila hasselnötter i norrländska torvmossar visar att hasseln i Sverige förr gick mycket längre mot norr än nu, men genom sommarvärmens avtagande har den utdött inom en stor del av området för sin största utbredning. Så vitt man av de fossila fynden kunnat beräkna, har detta område minskat med över 80 000 km². Vid sin nordgräns förekommer hasseln spridd som reliktbestånd på väl skyddade, lugna och varma lokaler, mest invid någon brant bergvägg mot söder eller de norrländska sydbrantsbergen (jämför almen).
Arten växer i låglandet och i bergstrakter upp till 2000 meter över havet.[1]
Hasselns växtsätt ger långa, smala och relativt raka störar eller käppar, vilka har använts inom jordbruket för tillverkning av stängsel och småslöjd. Kluvna hasselkäppar är också ett lämpligt material för det flätverk som utgör stomme för lerklining.
De unga, raka stammarna är mycket starka och sega. Kluvna till tunna band ger de ett mycket starkt korgmaterial.
Sorter
Flera sorter av hassel odlas, dels inom nötproduktionen, men också som prydnadsväxter för trädgården. Några av prydnadssorterna har fått egna svenska namn:
.jpg)
_-_whole_with_kernels.jpg)
