Hans von Hallwyl var äldste sonen till riksgreve Theodor von Hallwyl (1810-1870) och Cecilie von Im Hoff (1815-1893). Bror till Walther von Hallwyl (1839-1921). Han var gift med Esther von May i första äktenskapet och Hedwig Styx i andra äktenskapet. Hans von Hallwyl fick två barn i första giftet, döttrarna Hilda och Irma. [1]
Vid 28 års ålder påbörjade Hans von Hallwyl sin politiska karriär. Hans första uppdrag var som rådsman i kantonen Aargau (1863-66) varefter han valdes till regeringsråd (1866-75). Under tiden som regeringsråd var han uppsyningsman för militär- och byggnadsdirektionen. Vid höjden av sin bana innehade han även överstelöjtnants rang i armén.[1]
Då Theodor von Hallwyl dog 1870 övertog Hans von Hallwyl släktens stamborg Hallwil och lejonparten av de pengar som familjen hade. Med försämrad ekonomi såldes borgen Hallwil till brodern Walther och dennes fru Wilhelmina von Hallwyl för att på så sätt behålla borgen inom familjen. [1]
År 1875 flydde Hans von Hallwyl landet med sin älskarinna Hedwig Styx för att undkomma sina fordringsägare. De bosatte sig i Bosnien. År 1879 skiljde sig Esther och Hans och 1882 gifte Hans om sig med Hedvig. Parets sista boende blev godset Burgberg bei Überlingen vid den tysk-schweiziska gränsen.[1]