HD 155358

HD 155358
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildHerkules
Rektascension17t 09m 34,61749 s[1]
Deklination+33° 21′ 21,0850″[1]
Skenbar magnitud ()+7,28 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypG0 [3]
B–V+0,54[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-9,00 ± 0,40[2] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -222,45[1] mas/år
Dek.: -215,97[1] mas/år
Parallax ()22,67 ± 0,48[1]
Avstånd144 ± 3 lå (44,1 ± 0,9 pc)
Absolut magnitud ()+4,06[2]
Detaljer
Massa0,83 ± 0,02[4] M☉
Radie1,33[2] R☉
Luminositet2,29[2] L☉
Temperatur5 921 ± 70[3] K
Metallicitet-0,63 ± 0,02 (Fe/H)[2] dex
Ålder10,40 ± 1,20[2] miljarder år
Andra beteckningar
AG+33 1509, BD+33 2840, HD 155358, HIC 83949, HIP 83949, LSPM J1709+3321, 2MASS J17093465+3321214, NLTT 44284, PPM 79983, SAO 65834, TD1 20042, TYC 2595-1464-1, USNO-B1.0 1233-00281704, uvby98 100155358, WISEA J170934.44+332118.8, Gaia EDR3 1334643739861016832, Gaia DR2 1334643739861016832, Gaia DR1 1334643735564925696 [5][3]

HD 155358 är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Herkules. Den har en skenbar magnitud av ca 7,28[2] och kräver åtminstone en handkikare för att kunna observeras. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 22,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 144 ljusår (ca 43 parsek)[6] från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -9 km/s.[2]

Egenskaper

HD 155358 är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G0,[4] med osäker luminositetsklass. Den har en massa som är ca 0,89[4] solmassor, en radie som är ca 1,3[2] solradier och har ca 2,3 gånger solens utstrålning av energi[2] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 5 900 K.[2]

Stjärnan har två exoplaneter i omloppsbana.[7] Vid tiden för planeternas upptäckt var den känd för att vara den planetbärande stjärnan med lägsta kända metallicitet, med ett järn-till-väte-förhållande på 21 procent av solens värde.[7]

År 1859 katalogiserades den i Bonner Durchmusterung av den preussiska astronomen F. W. Argelander, som listade en uppskattad magnitud på 7,2.[8] År 1958 identifierades den vid Nizamiah observatorium, Hyderabad, som en stjärna med en relativt stor egenrörelse.[9] Det föreslogs 1979 att denna stjärna kan ligga inom 25 parsec från solen. (Före den tiden hade den aldrig katalogiserats som en närliggande stjärna.)[10]

År 2001 genomgick stjärnan observation med hjälp av högupplöst spektrograf på Hobby-Eberly Telescope vid McDonald Observatory. Förändringar observerades i stjärnans radiella hastighet, vilket tyder på en gravitationell påverkan från omloppsobjekt. Baserat på stjärnans rörelse över tid kunde astronomer dra slutsatsen att det finns minst två planeter i omloppsbana runt HD 155358.[11]

Planetsystem

Den 10 maj 2007 tillkännagav astronomen Cochran från University of Texas två massplaneter av typ II som kretsar kring samma stjärna med lägre metallhalten än någon annan planetarisk värdstjärna. Dess upptäckter gjordes med hjälp av Hobby-Eberly Telescope, som använde radiell hastighet för att övervaka förändringen av stjärnans siktrörelse orsakad av planeternas gravitation. Dessa två planeter interagerar gravitationellt: modellering av planeterna som antar att deras massor är desamma som de empiriskt bestämda lägre gränserna, de utbyter excentriciteter på en tidsskala på 2 700 år och deras argument om periastron precess med en period på 2 300 år.[11] HD 155358 b har massa lite mindre än Jupiter men större än Saturnus. HD 155358 c har 0,8 Jupitermassa. HD 155358 b kretsar på ett avstånd av 0,64 AE medan c kretsar på 1,02 AE.[12] Dessa två planeter har nästan exakt ömsesidig 2:1 medelrörelseresonans (MMR).[13]

HD 155358 solsystem[12]
Planet Massa Halv storaxel
(AE)		 Siderisk omloppstid
(d)		 Excentricitet Inklination Radie
b ≥ 0,85 ± 0,005 MJ 0,64 ± 0,01 194,3 ± 0,3 0,17 ± 0,03 - -
c ≥ 0,82 ± 0,07 MJ 1,02 ± 0,02 391,9 ± 1 0,16 ± 0,1 - -

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 155358, 15 juni 2021.

Noter

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F.; et al. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m] https://www.universeguide.com/star/83949/hd155358. Hämtad 2022-03-15.
  3. ^ [a b c] "HD 155358". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2007-09-04.
  4. ^ [a b c] Nordstrom B., Mayor M., Andersen J., Holmberg J., Pont F., Jorgensen B.R., Olsen E.H., Udry S., Mowlavi N. (2004). "The Geneva-Copenhagen Survey of Solar neighbourhood". Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2007-09-04.
  5. ^ HD 155358 (u-strasbg.fr). Hämtad 2022-03-15.
  6. ^ Bernkopf J., Fuhrmann K. (March 2008). "On the thick-disc exoplanet host subgiant HD 155358". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 384 (4): 1563–1566. Bibcode:2008MNRAS.384.1563F. doi:10.1111/j.1365-2966.2007.12806.x.
  7. ^ [a b] Cochran, W.; et al. (2007). "A Planetary System Around HD 155358: The Lowest Metallicity Planet Host Star". The Astrophysical Journal. 665 (2): 1407–1412. arXiv:0705.3228. Bibcode:2007ApJ...665.1407C. doi:10.1086/519555. S2CID 14591389.
  8. ^ Argelander, Friedrich W. (1902). Bonner Durchmusterung des noerdlichen Himmels (2nd ed.). Bonn.
  9. ^ Goyal, A. N. (1999). "Stars with large proper motions in the astrographic zones +32° and +33° (List II)". Journal des Observateurs. 41: 121. Bibcode:1958JO.....41..121G.
  10. ^ Halliwell, M. J. (1979). "Possible nearby stars brighter than tenth magnitude". Astrophysical Journal Supplement Series. 41: 173–190. Bibcode:1979ApJS...41..173H. doi:10.1086/190614.
  11. ^ [a b] Johnson, Rebecca (May 23, 2007). "Astronomers Discover Multi-Planet System; May Alter Theories of Planet Formation". University of Texas. Hämtad 2007-09-04.
  12. ^ [a b] Robertson, Paul; Endl, Michael; Cochran, William D.; MacQueen, Phillip J.; Wittenmyer, Robert A.; Horner, J.; Brugamyer, Erik J.; Simon, Attila E.; Barnes, Stuart I.; Caldwell, Caroline (April 2012). "The McDonald Observatory Planet Search: New Long-Period Giant Planets, and Two Interacting Jupiters in the HD 155358 System". The Astrophysical Journal. 749 (1): 17. arXiv:1202.0265. Bibcode:2012ApJ...749...39R. doi:10.1088/0004-637X/749/1/39. hdl:2152/34851. S2CID 59273311.
  13. ^ Ari Silburt, Hanno Rein (August 2017). "Resonant structure, formation and stability of the planetary system HD155358". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 469 (4): 4613–4619. arXiv:1705.04240. doi:10.1093/mnras/stx1193.

Externa länkar

v • r
Stjärnor i Herkules
Bayer
Flamsteed
2 Herculis  · 4 Herculis  · 5 Herculis  · 8 Herculis  · 9 Herculis  · 10 Herculis  · 12 Herculis  · 13 Herculis  · 14 Herculis  · 15 Herculis  · 16 Herculis  · 17 Herculis  · 18 Herculis  · 19 Herculis  · 21 Herculis  · 25 Herculis  · 26 Herculis  · 28 Herculis  · 29 Herculis  · 30 Herculis  · 31 Herculis  · 32 Herculis  · 33 Herculis  · 34 Herculis  · 36 Herculis  · 37 Herculis  · 38 Herculis  · 39 Herculis  · 41 Herculis  · 42 Herculis  · 43 Herculis  · 45 Herculis  · 46 Herculis  · 47 Herculis  · 48 Herculis  · 49 Herculis  · 50 Herculis  · 51 Herculis  · 52 Herculis  · 53 Herculis  · 54 Herculis  · 56 Herculis  · 57 Herculis  · 59 Herculis  · 60 Herculis  · 61 Herculis  · 62 Herculis  · 63 Herculis  · 68 Herculis  · 69 Herculis  · 70 Herculis  · 72 Herculis  · 73 Herculis  · 74 Herculis  · 77 Herculis  · 78 Herculis  · 79 Herculis  · 82 Herculis  · 83 Herculis  · 84 Herculis  · 87 Herculis  · 88 Herculis  · 89 Herculis  · 90 Herculis  · 93 Herculis  · 95 Herculis  · 96 Herculis  · 97 Herculis  · 98 Herculis  · 99 Herculis  · 100 Herculis  · 101 Herculis  · 102 Herculis  · 104 Herculis  · 105 Herculis  · 106 Herculis  · 107 Herculis  · 108 Herculis  · 109 Herculis  · 110 Herculis  · 111 Herculis  · 112 Herculis  · 113 Herculis  · 32 Ophiuchi  · 33 Ophiuchi  · 34 Ophiuchi  · 48 Serpentis  · 49 Serpentis
Variabler
HD
Övriga