Artmann var son till skomakaren Johann Artmann och hans fru Marie, född Schneider. Han växte upp i Breitensee i stadsdelen Penzing i Wiens västra ytterkant. Efter avslutad skolgång vid 16 års ålder arbetade han tre år på kontor. 1940 blev han inkallad till Wehrmacht och stred i andra världskriget tills han sårades 1941. Därefter överfördes han till vapenfri tjänstgöring vid fronten och tillhörde fram till krigsslutet en så kallad Strafbataillon[2].
Han bodde i Sverige åren 1961-1965, i Stockholm, Lund och Malmö.
Han är begravd i Wiens stadsdel Simmering på Urnenfriedhof Wien-Simmering.
Verk
1947 började Artmann offentliggöra litterära texter i radio och i tidskriften Neue Wege (Nya vägar). Det skulle dock dröja ända till 1958 innan han debuterade i bokform med diktsamlingen med ana schwoazzn dintn (med svart bläck). Han var annars tidigt medlem av Art-Club, en bred och principiellt viktig sammanslutning av konstnärer i efterkrigstidens Wien. Ur den uppstod så småningom spontant den internationellt mer kända, experimentella och litterära Wiener Gruppe. artmann, som var den äldste i gruppen, framträdde som teoretiker 1953 då han formulerade en Acht-Punkte-Proklamation des poetischen Actes.
Boktitlar (urval)
Bayerska
med ana schwoazzn dintn. gedichta r aus bradnsee[3] (Otto Müller-Verlag, Salzburg, 1958)
The quest for Dr. U, or, A solitary mirror in which the day reflects (1993) ISBN 0-947757-56-2
Skivinspelningar
På 1960-talet gjorde Helmut Qualtinger några inspelningar på Preiser Records i Wien där han sjöng och läste texter av framför allt Artmann men också Gerhard Rühm, liksom av den geniale franske banditen François Villon i artmanns fria tolkning.
Kinderverzahrer und andere Wiener. Helmut Qualtinger singt Lieder nach Texten von H. C. Artmann (LP. Musik: Ernst Koelz. Wien, 1964)
Villon übersetzt von H. C. Artmann, gesprochen von Qualtinger, mit Jazz von Fatty George (LP. Förspel: Ernst Koelz. Wien, 1964)
Helmut Qualtinger singt schwarze Lieder. Texte von H. C. Artmann und Gerhard Rühm (LP. Musik: Ernst Koelz. Wien, 1966)
Filmporträtt
Den österrikiske filmskaparen Ferry Radax, som var medlem av Art-Club i Wien samtidigt som artmann, gjorde senare ett filmporträtt av sin landsman. Filmen heter kort och gott h. c. artmann (1967). Den är 42 minuter lång och svart-vit.
so oder so ist das leben. portrait eines österreichischen dichters [si eller så är livet. porträtt av en österrikisk poet, 1978] Ett tv-porträtt med manus av Artmann och i regi av Veit Relin.
Priser och utmärkelser
Från mitten av 1970-talet och fram till sin död tilldelades Artmann en mängd österrikiska priser och utmärkelser. 1991 blev han hedersdoktor vid Salzburgs universitet och 1997 fick han det viktiga, tyska Georg Büchner-priset.
Två priser i Artmanns namn
Efter Artmanns död har två österrikiska priser instiftats i hans namn.
H. C. Artmann-Preis
Staden Wien köpte artmanns litterära kvarlåtenskap och instiftade 2004 detta särskilda lyrikpris till hans ära, för att uppmärksamma författare från Wien. Deras verk ska kunna uppvisa "ett intensivt refererande till Wien eller ett förhållande till H. C. Artmanns verk" [6]. Priset utdelas i stort sett vartannat år. I samband med en litterär sammankomst om artmanns verk 11-12 april 2013 och för att fira att det var 60 år sedan artmann formulerade sin Åttapunktsproklamation om den poetiska akten, dröjde det tre år tills priset utdelades för femte gången.[7] Priset består av 10 000 €.
1994 var Artmann med om att bilda Literaturhaus Salzburg, en förening för österrikisk och internationell samtidslitteratur. Detta "litteraturhus" inryms i en gammal byggnad från omkring år 1600 och är sedan 2008 försett med ett h.c.café. Det är dessutom beläget vid en plats som fått namnet H. C. Artmann-Platz. Tillsammans med staden Salzburg utdelar föreningen sedan 2008 ett årligt litteraturpris till författare som skriver i artmanns anda, dvs öppen för världen, språkligt lekfull, humoristisk-ironisk och gränsöverskridande. Pristagare får - efter en projektbeskrivning - två-tre månaders uppehälle och bostad i Salzburg.[12]
^Ett nummer av Asterix översatt av h. c. artmann till wienerbayerska. På franska: Astérix Legionnaire (1967), # 10 i originalserien. På svenska: Asterix drar i fält (1971).
