Var den ursprungligen stått vet man inte, men när Högby medeltida kyrka byggdes blev den inmurad med korssidan vänd utåt i sakristians östra vägg. Den avbildades där 1687 av Johan Hadorph och finns med i inledningen till Gutalagen.[1] Stenen flyttades 1874 då kyrkan skulle rivas och restes ånyo där den gamla kyrkan stått. Runstenen kan utifrån sina drakhuvuden i Ringerikestildateras till 1010-1050. Materialet är rödaktig granit och höjden är hela 3,45 meter och bredden cirka 63 cm.[1] Stenen är en så kallad "greklandssten", ett minnesmärke som restes för att hedra en sjöfarare som rest på floderna i österled genom hela Gårdarike och ner till Grekland, som då var identiskt med Bysantinska riket.[2] Den från runor översatta inskriften följer nedan:
Inskriften
Framsidan:
"Torgärd reste denna sten efter Assur, sin morbror. Han ändades österut i Grekland."
Baksidan:
"Gode bonden Gulle fick fem söner. Föll på Föret djärve kämpen Åsmund, ändades Assur österut i Grekland, blev i Holmgång Halvdan dräpt. Kåre blev atuti [tolkn. också dödad] Död är ock Boe. Torkel ristade runorna."
Det ovanliga med Högbystenen är att baksidans text är skriven på vers. Det versmått som användes är fornyrðislag, vilken har parvis allittererande (bokstavsrimmande) rader. Den runsvenska texten blir med allitterationerna i fetstil:
Goðr karl Gulli
gat fæm syni.
Fiall a Føri
frøkn drængR Asmundr,
ændaðis Assur
austr i Grikkum,
varð a holmi
Halfdan drepinn.
Kari varð atuti
Auk dauðr Boi.
Þorkell ræist runaR
Det råder en viss oenighet om hur texten på stenens baksida ska tolkas. Nationalencyklopedin anger:
"blev på Bornholm (?) Halvdan dräpt,
Kåre blev vid (Själlands) Odde (?)."
Andra tolkningar är "Blev på Holm Halvdan dräpt. Kåre omkom ej ute." och "Kåre dog vid Dundee."