Gyllenstierna eller Gyldenstierne är en dansk uradlig ätt som gav upphov till två svenska grenar på 1440- och 1660-talen, den första från Timlinjen och den andra från Restruplinjen. I Sverige dog den adliga ätten ut 1654, men den hade dessförinnan utgrenats i en friherrlig gren,[förtydliga] Gyllenstierna af Lundholm, vilken fortlever som enda ätt.[4]. Denna gren utgrenades i sin tur i både friherrliga och grevliga ätter, som fortlever.
En annan, numera utdöd gren av den danska ätten, Gyllenstierna af Svaneholm, introducerades 1664 på svenska riddarhuset efter Skånes införlivande med Sverige, men denna gren utslocknade år 1705.
Under huvuddelen av 1600-talet var ätten Gyllenstierna månghövdad och representerad i det svenska riksrådet. Den politik ättens medlemmar i regel förde var för kungligt envälde och reduktion, och mot högadeln som ätten, något motsägelsefullt, själv måste anses ha tillhört.
Den danska ätten Gyldenstierne fick sin gryning på den danska släktens stamgård Ågård i Kettrup Sogn söder om Fjerritslev i Jammerbugts kommun på Jylland, enligt sägerna känd genom den storväxte hedningen Eric Långeben till Agaard. Hans son Eric Ericssen kristnades och fick sönerna Knut och Erik. En riddareNils Eriksson till Aagaard på Jylland, nämnd i en handling från 1314, har ansetts vara son till Erik räknats som ättens första med säkerhet kända stamfader. Men den förste säkerställde anfadern är i stället Erik Nilsson som blev marsk före 1347 och levde ännu 1365.[6]
Den danska ätten Gyldenstierne utslocknade år 1729, men före det naturaliserade två grenar på Svenska Riddarhuset, som Gyllenstierna af Svaneholm och Gyllenstierna af Nynäs vilka avslutar släkttavlan för ätten Gyllenstierna af Svaneholm nedan.
Eric Hardenberg Gyldenstierne till Svaneholm i Skurups socken samt Karsholm (1622–1665) naturaliserad Gyllenstierna af Svaneholm, var dansk. Han föddes 1622 på Svaneholms slott, var hovjunkare vid danska hovet, tog avsked 1646 och var dansk ryttmästare tills han tog avsked ur dansk tjänst 1650. Han bosatte sig då på sitt gods. Vid freden i Roskilde 1658 blev Skåne svenskt, vilket även inkluderade godset som Eric Hardenberg Gyldenstierne bodde på. Eric Hardenberg Gyldenstierne hyllade konung Karl X Gustav och introducerades på grund av det och på grund av sitt gods på Svenska Riddarhuset, först under nummer 41 och senare under nummer 29, som Gyllenstierna af Svaneholm.
Gyllenstierna hade två söner, vilka båda var ryttmästare och förblev ogifta, Preben Gyldenstierne til Karsholm (1656–1677) och Axel Gyllenstierna, till Svaneholm, Karsholm, Brödda, Pugerup och Boalän. Efter Prebens död var Axel ensam ägare till Svaneholm. Axel dog ogift år 1705 på Svaneholms slott och är efter begravningsakt i Sankta Maria kyrka i Ystad gravsatt i kryptan i Skurups kyrka.
Med Axel Gyllenstiernas död utslocknade ätten Gyllenstierna af Svaneholm. Han hade testamenterat slottet till sin systerson Axel Julius Coyet, men hans syster Sofia lyckades få halva slottet genom en process. Denna halva köptes 1751 av friherren Gustaf Julius Coyet.
Släktträd för danska ätten Gyldenstierne med utgrenade ätter Gyllenstierna af Nynäs och Gyllenstierna af Svaneholm
Utlämningar har gjorts i alla led.
Nils Eriksson Riddare till Aagaard
Erik Nielsen till Aagaard och Restrup Dansk riksmarsk
Redan 1569, före Riddarhusets tillkomst, hade Nils Göransson vid kung Johan III:s kröning i Uppsala 10 juli 1569 upphöjts till friherre af Lundholmen, och grundade ätten Gyllenstierna af Lundholm i Sverige, ibland kallad gamla Svenska Gyllenstierneätten[9]
Denna ätt introducerades på Svenska Riddarhuset år 1625 som friherrlig ätt Gyllenstierna af Lundholm nummer 3, och är den idag fortlevande ätten Gyllenstierna. Ätten har utgrenats i ett antal grenar, Vinstorpsgrenen som blev friherrlig 1651, två söner till Nils Göranssons sonson blev båda grundare av grevliga ätten Gyllenstierna av af Björksund och Helgö., och flera andra grenar erhöll grevlig värdighet, men de är alla utdöda.
Släktträd Fågelviksgrenen Gyllenstierna af Lundholm
Utlämningar har gjorts i alla led. Ägare av godset Lundholm i fetstil.
Eric Gyllenstierna (1882–1940) envoyé 1926–1940 fideikommissarie Krapperup och Bjersgård
Carl Gyllenstierna (1883-?) 1940–1951 fideikommissarie Krapperup och Bjersgård
Gustav Gyllenstierna (1891–1976) Friherre Gyllenstierna af Lundholm siste fideikommissarien till Krapperup 1951–1967 Överlät slottet 1967 till den Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen.
Stamfadern Erik Karlsson Gyllenstierna (1602–1657), var sonsons son till Vintorpsgrenens stamfader Karl Eriksson (Gyllenstierna) och son till Carl Gyllenstierna af Lundholm, föddes 1602 och blev militär, riksråd 1636, generalguvernör 1642, Herre till Nynäs i Balinge socken och Ericsberg i Stora Malms socken, båda i Södermanland, samt Åras, Liminared, Gällenäs och Yxelshoff.
Erik Karlsson var volontär vid Konung Ludvig XIII:s Livgarde 1627, kung Gustav II Adolfs kammarherre 1630; sändebud till Ryssland 1634; riks-Kammarråd 1636; Landshövding över Karelen, Wiborg, Nyslott och Kymenegård 1637; Lantmarskalk på riksdagen i Stockholm 1641 och 1642, häradshövding i Jöskis härad i Finland samt Generalguvernör över Ingernanland, Kexholms län, Narva och Alentaka; riksråd 1645, och upphöjdes till friherre av Uleåborg i Ulo (Uleå) socken (Uleåborg) i Finland 1651 med nummer 18.
Hans son Konrad Gyllenstierna (1638–1684), var riddare och ämbetsman, friherre till Ulaborg, herre till Nynäs, Arta, Gimo, Räfvelstad, Knroeti,
Johannisberg och Vartofta.), samt landshövding i Viborgs och Nyslotts län.
Grevlig ätt nr: 24, tillhör den ursprungliga riddarklassen. Utslocknad år 1733.[10]
Kristofer Gyllenstierna.
Stamfadern Kristofer Gyllenstierna af Ericsberg (1639–1705) var militär, riksråd 1681, överståthållare 1682, Friherre till Strömsbro i Svinstads socken, Östergötlands län samt herre till Ericslund, Tyresö, Farsta, Väsby, Gällenäs, Krapperup, Örja och Resitza.
Gyllenstierna var guvernör över Västernorrland, kungligt råd 1681, överståthållare 1682 samt medlem av förmyndarregeringen 1697.
Han deltog förtjänstfullt i skånska kriget och tjänstgjorde bland annat under slaget vid Lund, där han ådrog sig inte färre än 19 blödande sår, och slaget vid Landskrona (1677). Han var med i slagen vid Halmstad och Lund, i vilket senare han fick nitton svåra blessyrer och låg så länge bland de fallna på slagfältet, att blodet nästan var förrunnet.
Kristofer Gyllenstierna upphöjdes 1687 i grevligt stånd med Ericsberg som grevskap. och introducerades 1689 under nr 24 med namnet Gyllenstierna af Ericsberg.
Kristofer Gyllenstierna dog 1705 i Stockholm, begraven i Tyresö kyrka Stockholms län.
Hans son Carl Adolf till Ericsberg, Strömsbro, Erikslund, Farsta, Väsby, Gällenäs, Krapperup och Örja föddes 1699 i Stockholm blev som ogift ihjälstucken i Karlskrona 1733 av kaptenlöjtnanten friherre Vilhelm Krassow.
Han begravdes samma år i Tyresö kyrka och slöt ätten på svärdssidan.
Född 1649 var han friherre till Limmared i Tranemo socken, Älvsborgs län, herre till Algö i Överselö socken, Södermanlands län, Bjälkesta i Giresta socken, och Örnäs i Västra Ryds socken, samt Yxkullshof.
Han blev hovstallmästare 1672, riksråd, överstemarskalk och rikskammarråd 1687.
Samma år upphöjdes han till greve och erhöll grevskapet Steninge i Ärlinghundra-Husby socken, i Stockholms län.
Han introducerades 1689 under nr 34 och namnet greve Gyllenstierna af Steninge.
Gyllenstierna var ledamot av defensionskommissionen 1700, avgick från rikskammarrådsämbetet 1711, var president i Svea hovrätt 1718, Åbo akademis kansler 1719.
Karl Gyllenstierna var gift 1706 på Ulriksdals slott med friherrinnan Anna Maria Soop af Limingo, men dog barnlös 1723 i Stockholm och slöt själv sin grevliga ätt.
Han jordfästes samma år i Riddarholmskyrkan, och är begraven i Wachtmeisterska graven i Ytterselö kyrka i Södermanlands län, där hans vapen uppsattes.
Han blev kungligt råd 1705, och upphöjdes i grevlig värdighet 20 juni 1706, i Huvudkvarteret Jaroslavice i Wolhynien av kung Karl XII.
Han introducerades 17 december 1713 (vilket senare skulle räknas som 1719 p.g.a bytet till Gregoriansk kalender 1753) under nr 47 med namnet greve Gyllenstierna af Fogelvik.
Han slöt själv ätten Gyllenstierna af Fogelvik på svärdssidan 30 mars 1720, och hans dotter ärvde Fågelvik.
Karl Knutsson (Bonde) tycks ha gett bort Fågelvik till sin dotter Kristina omedelbart efter hennes bröllop (1446) med riddaren Erik Eriksson till Fågelvik, stamfader för svenska ätten 'Gyllenstierna, i vars ägo Fågelvik var till början av 1700-talet, då det genom greve Nils dotters giftermål (1711) med greveArvid Horn senare kom till ätten Horn af Kanckas.
^Anders Bøgh, Helle Henningsen og Kristian Dalsgaard. Nørre Vosborg i tid og rum, bind 1. Borg og herresæde. Aarhus Universitetsforlag 2014, Vosborgs adelige ejere i middelalderen, Niels Bugge og arvinger ca. 1330-88, side 187–202
^Lise Selvig Olsen. Jakob Nielsen Gyldenstiernes efterslægt, fra højadel til lavadel ca. 1320–1550. Personalhistorisk Tidsskrift, side 67–85
.jpg)
