Gulnäbbad albatross är den minsta albatrossen med en kroppslängd på 76 centimeter. Fjäderdräkten är i stort svartvit, med blekgrått eller vitt huvud, mörkgrått på mantel, stjärt och vingens översida samt vitt på övergump och undersida. Vingens undersida är vit med svart spets och en smal svart framkant. Näbben är svart med en gul övre kant och rödaktig spets.[1]
Jämfört med liknande närbesläktade mindre albatrossen har den ljusare grått ansikte och örontäckare, det vita på hjässan går ända bak mot nacken och mycket mindre svartaktig triangulär fläck framför och runt ögat. Vidare är vingarna kortare men näbben längre.[4]
Gulnäbbad albatross har ofta kategoriserats som en underart till mindre albatross (Thalassarche chlororhynchos), men urskiljs allt oftare som egen art. Det genetiska avståndet är dock relativt litet.[6]
Levnadssätt
Arten häckar till skillnad från de större albatrossarterna årligen, antingen i kolonier eller i lösa grupper. Äggläggning sker i september–oktober, äggen kläcks i november–december och ungarna är flygga i mars–april följande år. Arten lever av fisk, bläckfisk och i mindre utsträckning kräftdjur som den plockar från vattenytan eller fångar genom grunda dyk,[7][8] upp till 150 mil från häckningskolonin.[9]
Status
Data från artens starkaste fäste på Amsterdamön visar att den minskar mycket kraftigt i antal. I början av 1980-talet drabbades populationen där av två bakterieutbrott, troligen via höns som hållits vid den franska militärbasen. Dödligheten bland ungar var närapå 100 % i vissa kolonier. Vidare dödas uppskattningsvis 600 gulnäbbade albatrosser per år av fiske med långrev. Internationella naturvårdsunionen IUCN bedömer därför dess hotstatus som starkt hotad. Världspopulationen uppskattas till 82 000 vuxna individer.[1]
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Thomas Carter (1863–1931), engelsk ornitolog, samlare och upptäcktsresande i Australien 1886–1921.[10]
^Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.2). doi : 10.14344/IOC.ML.5.2.
^del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2018). Indian Yellow-nosed Albatross (Thalassarche carteri). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467264 28 maj 2018).
^Harrison, P. 1985. Seabirds: an identification guide. Christopher Helm, London.
^Chambers, G.K., Moeke, C., Steel, R. & Trueman, J.W.H. (2009) Phylogenetic analysis of the 24 named albatross taxa based on full mitochondrial cytochrome b DNA sequences. Notornis 56(2): 82–94.
^Cherel, Y.; Klages, N. 1998. A review of the food of albatrosses. In: Robertson, G.; Gales, G. (ed.), Albatross biology and conservation, pp. 113-136. Surrey Beatty & Sons, Chipping Norton, Australia.
^Pinaud, D.; Weimerskirch, H. 2007. At-sea distribution and scale-dependent foraging behaviour of petrels and albatrosses: a comparative study. Journal of Animal Ecology 76: 9-19.
^Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
