Gravplundring innebär att stjäla från en grav. Gravplundring avser oftast stöld av föremål, men ibland kallas även likstöld gravplundring.[1]
Syftena med att avlägsna föremål från gravar kan variera och gränsen mellan laglig insamling och gravplundring har flyttats genom historien. Syftet kan vara ekonomiskt, genom att föremål återanvänds[2] eller säljs, eller ett samlarintresse[3]. Det finns också gott om exempel på gravplundring i samband med sådant som krig, kolonialisering och folkmord.[4] Ett av dem är stölder av kläder, skor och guldtänder från döda judar efter förintelsen.[4]
Under antiken var gravplundring av äldre gravar vanligt och ibland plundrades även samtida gravar, vilket är välbelagt både vad gäller Egypten, Babylonien, Rom och Grekland.[2] Vissa former av gravplundring var olaglig och belagd med stränga straff, men det berodde på plundrarens status och om graven tillhörde det egna folket eller en fiende.[2]
Under 1800-talet ökade plundringen av äldre gravar i Sverige. Förändringar i jordbruket och utökad åkerareal ledde till fler fynd, intresset för arkeologi ökade, de första fornminnesföreningarna startades i delar av landet med gott om fornlämningar och museerna utökade sina samlingar. När järnvägen byggdes ut passade också vissa av byggarna på att leta efter skatter i närliggande gravar. Det finns flera exempel på att gravplundrare blivit riktigt "professionella", det vill säga att de av erfarenhet visste var de skulle gräva och var i graven smycken brukade finnas.[3] Under slutet av 1800-talet plundrades även samiska gravar, men detta ansågs legitimt och utfördes av myndigheter och forskare.[5]
Att en grav har öppnats igen efter begravningen och föremål flyttats betyder inte nödvändigtvis att den blivit plundrad. På medeltiden i Europa återöppnades vissa gravar som en del av begravningstraditionen.[6]
^ [ab] Dziuban, Zuzanna. (2020). Atopic objects: The afterlives of gold teeth stolen from Holocaust dead. Journal of Material Culture, 25(4), 408–427. https://doi.org/10.1177/1359183520954462