PROFILPELAJAR.COM

	Grå skriktrast; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Fnittertrastar; Leiothrichidae
Släkte	Argya; men se text
Art	Grå skriktrast; A. malcolmi
Vetenskapligt namn
	§ Argya malcolmi
Auktor	(Sykes, 1832)
Utbredning
Synonymer
	Turdoides malcolmi
	Social putsning

Grå skriktrast^[2] (Argya malcolmi) är en asiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.^[3]

Utseende och läte

Grå skriktrast är en stor (27–28 cm) och långstjärtad skriktrast med rätt enfärgat grå fjäderdräkt, ljusare på stjärtsidor och övergump. På huvudet syns mörkgrå tygel, ofläckat skärgrått på strupe och bröst samt ljusgrå panna.

Lätena beskrivs som ett ihållet tjattrande. Även ljudliga och nasala "kaaa-kaaa-kaaa" kan höras.

Utbredning och systematik

Grå skriktrast förekommer i torr låglänt buskskog på Indiska halvön.^[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Släktestillhörighet

Grå skriktrast placeras traditionellt i släktet Turdoides. DNA-studier visar dock dels att skriktrastarna kan delas in i två grupper som skilde sig åt för hela tio miljoner år sedan, dels att även de afrikanska släktena Phyllanthus och Kupeornis är en del av komplexet.^[5]^[6]^[7] Idag delas därför vanligen Turdoides upp i två släkten, å ena sidan övervägande asiatiska arter i släktet Argya, däribland grå skriktrast, å andra sidan övriga arter, alla förekommande i Afrika söder om Sahara, i Turdoides i begränsad mening men inkluderande Phyllanthus och Kupeornis.^[3]^[4]

Levnadssätt

Grå skriktrast hittas i öppna områden som buskmarker, ordlingsbygd, trädgårdar och kring bybebyggelse. Den ses i småflockar, vanligtvs med omkring tio fåglar och gärna med indisk skriktrast. Den lever mestadels av insekter, men kan också ta säd, frön och bär.^[8]

Häckning

Grå skriktrast häckar kooperativt året igenom. Det prydligt skålformade boet av gräs, kvistar och rötter byggs vanligen med assistans av fler fåglar än föräldrarna. Det placeras i en buske eller litet träd på mellan 1,2 och tre meters höjd. Däri lägger fågeln tre till åtta ägg. Arten boparasiteras av jakobinskatgöken.^[8]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, en stabil populationsutveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar John Malcolm (1769–1833), brittisk tjänsteman verksam som diplomat i Indien, särskilt sändebud till Persien 1799–1801 och guvernör i Bombay 1826-1830.^[9]

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2016 Argya malcolmi Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 december 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
^ [a b] del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2
^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.