Krigsslutet innebar en kris för bolaget som räddades från konkurs av ett konsortium under ledning av centralbanken Banca d’Italia. Bolaget var i fortsatt kris under 1920-talet och hamnade under statligt ägande i form av Istituto per la Ricostruzione Industriale (IRI). Bolaget kunde nu återigen växa genom Mussolini-regimens krigsrustning. 1948 blev bolaget en del av Finmeccanica som bland annat gjorde sig av med bolagets varvsindustri som gick till Italcantieri i Trieste 1966.