Gerard De Geer tog bergsingenjörsexamen vid Kungliga tekniska högskolan 1914 och blev löjtnant i Livregementets husarers reserv 1915. Han var ingenjör i Domnarvet 1915–1921, varav avdelningschef vid martin- och elektrostålverket 1918–1921, disponent vid Nyhammars bruk 1921–1923 och vid Klosters AB i Husby 1923–1926. Han var därefter disponent vid Lesjöfors bruk 1926–1951. En kort tid efter ankomsten till Lesjöfors köpte han aktiemajoriteten i företaget, och ett nedgånget bruk utvecklades till ett högmodernt företag. År 1952 tog Lars De Geer, son till Gerard, över chefskapet för Lesjöfors AB. På 1970-talet kom stålkrisen och 1985 försattes bolaget i konkurs.
Vid sidan av sitt arbete som företagsledare, gav sig De Geer tid att åka skidor, rida och jaga. Hans intresse för bandyn var stort. Lesjöfors IF:s bandylag kallas fortfarande "Bandybaronerna". De Geer framträdde också som författare och historieforskare. Han skrev och gav ut över tjugo böcker, av vilka flera blev storsäljare i Sverige. En av hans böcker, Sveriges naturrikedomar, användes som lärobok vid flera av landets universitet och högskolor.
Gerard De Geer var sedan barnsben mycket intresserad av bandy eller hockey, som det då kallades. Han spelade detta spel redan som skolpojke på Lundsberg och som officersvolontär i Umeå på Umeälvens is. Gerard hade också under sina barn- och ungdomsår nära kontakt med den som införde bandyn i Sverige, greveClarence von Rosen. Men detta låg inte till grund för hederstiteln "bandybaronen".
De Geer själv trodde att det namnet kom till när han 1941 vann Riksmarschen. Av alla framträdanden som han gjorde i riksdagen har inget blivit så omskrivet och kommenterat som den segern. Alla svenska tidningar skrev om den spänstige baronen från Lesjöfors. Denna framgång för bandybaronen sammanföll med stora framgångar för bandylaget Lesjöfors IF.
Det var därför ganska så naturligt att man kopplade samman baronen och hans framgångsrika bandygrabbar. Inte minst för att de Geer själv var närvarande vid så gott som varje match, oberoende av om det var serie- eller träningsmatch.
I tidningsreferaten började man allmänt efter Lesjöfors IF:s framgångar, att tala om "bandybaronerna". Efter 1978 har även spelarna accepterat detta namn och bär det nu stolt på de röda matchtröjorna med den skillnaden att citattecknen har fallit bort.[5]
Bibliografi
Genombrottstider i Bergslagen : några minnesanteckningar / av Gerard De Geer, 1951
Bergslagsrapsodi / av Gerard De Geer, 1953
Från sekelskiftet och framåt : brottstycken ur en krönika / Gerard De Geer, 1977
Referenser
Noter
^ [abcdefghij] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 4, 1985, s. 369, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABgb0w, läst: 13 maj 2022.[källa från Wikidata]
^pace.coe.int, PACE medlems-ID: 526, läst: 20 april 2022.[källa från Wikidata]
.jpg)
