Galápagospingvin[2] (Spheniscus mendiculus) är den minsta arten i släktet Spheniscus.[3][4] Den är också den enda pingvinart som lever norr om ekvatorn, vilket dock inte gäller hela beståndet.[5]
Utbredning och systematik
Galápagospingvinen är endemisk för Galápagosöarna, som tillhör Ecuador. Där häckar den på öarna Isabela, Fernandina, Floreana och Santiago samt ett stort antal mindre skär. Ungefär 95% av hela populationen häckar på öarna Isabela och Fernandina i västra delen av ögruppen.[6][7] Under häckningstid födosöker fåglarna nära boplatserna och kusten, medan den efter häckning kan röra sig längre ut till havs. Galápagospingvinen har tillfälligt observerats i Panama. Den är troligen närmast släkt med humboldtpingvinen (Spheniscus humboldti).
Utseende
Galápagospingvinen är cirka 53 centimeter lång. Som adult har den en vit hakremsa som börjar vid ögonen, går i en båge över huvudets sidor och fortsätter under hakan.[4]
Ekologi
Den häckar utmed kusten alldeles över havsnivån och dyker i relativt grunda vatten efter byten.[1]
Status och hot
Historiskt har artens bestånd varierat kraftigt, från 700 individer 1983 till 10 000 1971. 2009 beräknades beståndet till mellan 1 800 och 4 700 individer.[6][7] De stora variationerna i beståndet tros bero på oregelbundenheter i levnadsbetingelser i den marina miljön, exempelvis El Niño, som tros öka i framtiden.[1] Detta får, i kombination med det lilla beståndet och det begränsade utbredningsområdet, internationella naturvårdsunionen IUCN att kategorisera den som starkt hotad (EN).[1]
^Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [ab] Boersma, P.D., Steinfurth, A., Merlen, G., Jímeñez-Uzcategui, G., Vargas, H., and P. Parker. 2013. Galápagos Penguin (Spheniscus mendiculus). In Penguins: Natural History and Conservation (Garcia-Borboroglu and Boersma eds.) University of Washington Press. Seattle, WA.: 286-302.
^ [ab] Boersma, P.D., Steinfurth, A., Merlen, G., Jímeñez-Uzcategui, G., Vargas, H., and P. Parker. 2015. Pingüino de Galápagos (Spheniscus mendiculus). En Pingüinos: Historia Natural y Conservación (Garcia-Borboroglu and Boersma eds.) Vazquez Mazzini Editores. Buenos Aires, Argentina: 308-328.
_-Isabela2.jpg)
_-standing_on_rock.jpg)
