Fadern var en central gestalt i Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och de pietistiska kretsar i Stockholm som prinsessan Eugénie tillhörde. Som elev vid den Åhlinska skolan i Stockholm 1879–1882 visade hon stora anlag för konstnärlig verksamhet. Vid skolan sysslade hon bland annat med att skära ornament, reliefer och mindre friskulpturer i trä. Hennes föremål observerades vid ett besök av prinsessan Eugénie som lät den moderlösa Steenhoff och hennes syskon tillbringa flera somrar under uppväxtåren hos prinsessan på hennes sommarhem Villa Fridhem på Gotland. Under sommarvistelserna fick hon sina första lektioner i målning av prinsessan Eugénie. Prinsessan Eugénie kom också att bli ett stöd för Frida och hennes syster då hennes mor gick bort 1879 och Frida endast var 13 år gammal.
Skolutbildning
Stéenhoff gick först i Normalskolan för flickor och därefter vid Åhlinska skolan 1879–1882. Hon inledde sina studier 1882 studier vid Tekniska skolan i Stockholm med avsikten att bli konstnär men reste efter någon månad till Neuchâtel i Schweiz, för att vistas ett år hos vänner till familjen. Där studerade hon bland annat måleri och franska vid Collège de filles. När hon återkom till Stockholm fortsatte hon sina studier vid Tekniska skolan i förhoppningen om att senare kunna studera vidare vid Konstakademien. Men hennes far ville att hon skulle studera på riktigt och skaffa sig ett säkrare levebröd än konstnärens så 1885 övergick hon till att studera för en studentexamen vid Lyceum för flickor, hon tog ”Lilla studenten”, examen i tyska och naturvetenskapliga ämnen, på våren 1886 men hon avbröt fortsatta studier på grund av sin förlovning 1886. Som gift var hon bosatt i Sundsvall där maken drev en läkarpraktik och hon fick god tid att ägna sig åt sitt måleri. Om tillfällen erbjöds fortsatte hon sina konststudier bland annat studerade hon för den franske akvarellisten Boucher i Menton 1890 och för Gottfrid Kallstenius och Virginia Larsson i Stockholm 1892 samt Kerstin Cardon 1893. Hennes konstnärskap såg åter ut att vara hennes framtida uppgift och vid Konstföreningen i Stockholms utställning 1895 fick hon två målningar antagna. Vid den tidpunkten kom hon att intressera sig för social reformverksamhet och ägnade sig i fortsättningen främst åt ett författarskap och föredragsturnéer, men fortsatte dock att måla och utförde några porträtt och väggdekorationer.
Äktenskap
År 1887 gifte hon sig med läkaren Gotthilf Stéenhoff (1859–1943) och flyttade med honom till Sundsvall. De fick dottern Fanny (1888–1968; skoltandläkare i Stockholm och gift med Ärland Noreen) och sonen Rolf (1898–1988). Paret var bosatt i Sundsvall från 1887 till 1905 där maken var stadsläkare. Hon kom därvid genom läkarpraktiken i kontakt med arbetarnas levnadsförhållanden. De flyttade till Oskarshamn då maken blev provinsialläkare där 1908 och till sist till Stockholm 1912, där han fram till sin pensionering 1925 var förste provinsialläkare i Stockholms län. Makarna Stéenhoff och deras barn är begravda på Solna kyrkogård.[2]
Författardebuten
Stéenhoff debuterade 1896 med dramat Lejonets unge, som hon liksom i det följande, gav ut under pseudonymen Harold Gote. Pjäsen hade premiär i Sundsvall 1897. Strax innan premiären, framkom det att Stéenhoff var styckets författare och det förorsakade en livlig debatt. Pjäsen var kontroversiell, då den förespråkade kärlek utan äktenskap och betraktar preventivmedel som en självklarhet. Det är i Lejonets unge som Stéenhoff formulerar att "Nästa århundrade blir barnets århundrade" och Barnets århundrade kom att bli titeln på Ellen Keys kända bok.
Debattör och opinionsbildare
Stéenhoff var en kontroversiell utgivare av debattskrifter, framför allt genom hennes plädering för friare kärleksförbindelser och kritiken av äktenskapet som institution. Hon krävde, att kvinnan skulle bli en "oberoende ekonomisk enhet" och att hon inte skulle behöva ingå äktenskap med en man för att kunna försörja sig själv och sina barn. Störst upplaga fick debattboken Humanitet och barnalstring (1905) med 23 000 exemplar. I skriften Feminismens moral (1903) introducerades begreppet feminism i Sverige i sin nuvarande betydelse. Tidigare hade begreppet används som en nedsättande beteckning på personer som inte anpassade sig till rådande könskonventioner.
Stéenhoff arbetade aktivt för att reformera den dåtida fattigvården. Hon stiftade en svensk avdelning av Internationale Vereinigung für Mutterschutz und Sexualreform, där hon var medlem. Hon deltog aktivt i den kvinnliga rösträttsrörelsen och i ett flertal humanitära rörelser, bland annat arbetet för kvinnors rätt till barnbegränsning och födelsekontroll. Hon var medarbetare i den liberalt radikala tidskriften Tidevarvet 1923–1936 och hade även nära kontakter med flyktingorganisatörerna i den antinazistiska så kallade Tisdagsklubben, som drevs under hela andra världskriget av Amelie Posse.
Bibliografi
Skönlitteratur
Det heliga arfvet : berättelse / af Harold Gote. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1903. Libris1726803
Öknen : berättelse / af Harold Gote. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1904. Libris835898
Lejonets unge : nutidsskildring i fyra akter / [av] Harold Gote. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1886. Libris19214875 Fulltext: Göteborgs universitetsbibliotek, Projekt Runeberg. - Ny upplaga ingår i: Blott ett annat namn för ljus : tre texter. 2007.
Könsslaveri. Stockholm: Sällskapet för humanitär barnalstrings förlag. 1913. Libris666662
Krigets herrar - världens herrar : föredrag på socialistiska internationella kvinnodagen i Stockholm 1915. Stockholm. 1915. Libris1466442
Den kinesiska muren : Rosika Schwimmers kamp för rätten och hennes krig mot kriget. Stockholm: Dahlberg & Co. 1917. Libris8213425 - Tillsammans med Anna Lenah Elgström, Elin Wägner med flera.
Blott ett annat namn för ljus : tre texter. Stockholm: Rosenlarv. 2007. Libris10357688. ISBN 978-91-975993-2-0 - Innehåll: Feminismens moral ; Ett sällsamt öde ; Lejonets unge
Artiklar (urval)
1924 - Samtal med en borgmästare om prostitutionen (Tidevarvet 1924(2):8, s. 4, 5, 6)
1924 - Ellen Key och Nikodemus (Tidevarvet 1924(2):49, s. 1, 6)
1925 - Bör nutidsmänniskan tro på drömmar? (Tidevarvet 1925(3):14, s. 4)
1925 - Vad unnar han henne? (Tidevarvet 1925(3):17, s. 4 )
Filmografi
Frida Stéenhoff - Sveriges första feminist. Arnold Film Factory, Sundsvall. Inspelad 2012. Speltid 17 min.
Referenser
Ahlund, Claes (2005). ”Krig och kultur i konservativ och radikal belysning : Annie Åkerhielm och Frida Stéenhoff från sekelskiftet till första världskriget”. Samlaren (Uppsala) 2005, 126,: sid. 97-150. 0348-6133. ISSN0348-6133.Libris10068448
Bokholm, Rune (2001). Tisdagsklubben : om glömda antinazistiska sanningssägare i svenskt 30- och 40-tal. Stockholm: Atlantis. Libris8374749. ISBN 91-7486-561-7
Carlsson Wetterberg, Christina (2010). -bara ett öfverskott af lif - : en biografi om Frida Stéenhoff (1865-1945). Stockholm: Atlantis. Libris11855629. ISBN 978-91-7353-396-6
Carlsson Wetterberg, Christina Könskampen främmande för feministpionjärer, Svenska Dagbladet, 2005-08-01.
Carlsson Wetterberg, Christina Blott ett annat namn för ljus – tre texter av Frida Stéenhoff (2007)
Hennel; Ingeborg Nordin "Författare i sekelskiftets Sundsvall" i "Sundsvalls historia III (1997)
Bengtsson, Helene (1991). Fru Kärlek : Frida Stéenhoffs idévärld till och med 1912. Göteborg: Univ., Historiska inst. Libris9219030
Berglund, Karin (2009). Vilken roll spelar könet? : om iscensättningen av genusidentiteter i Frida Stéenhoffs pjäs "Lejonets unge". Stockholm: Stockholms universitet. Libris14704572
Sanner, Inga (2003). Den segrande eros : kärleksföreställningar från Emanuel Swedenborg till Poul Bjerre. Nora: Nya Doxa. Libris9042745. ISBN 91-578-0427-3
Wirmark, Margareta (2000). Noras systrar : nordisk dramatik och teater 1879-99. Stockholm: Carlsson. Libris8372268. ISBN 91-7203-905-1
