I officersutbildningen vid svenska flottan ingick i äldre tider ritnings- och konstruktionslära, men det är få officerare, som har blivit lika framstående arkitekter som Fredrik Blom. Inte heller finns det många arkitekter, som kan förknippas med en sådan stor mängd arbeten inom såväl Flottans verksamhet som i Stockholms stadsbild liksom i det övriga landet. Blom ritade broar, byggde semafortelegrafer, utstakade Göta kanal, for på diplomatiska uppdrag i St. Petersburg, var arkitekt för kronans offentliga byggnadsverk i Stockholm, anlade kajer längs Strömmen, ledde arbetet med garnisonssjukhuset på Kungsholmen, blev befordrad till överste, utnämndes till professor i byggnadskonst och blev chef för byggnadsverksamheten vid arméns flottas eskader på Skeppsholmen. Hans yngre bror Gustav Adolf Blom var även han verksam som arkitekt vid Flottan. De två var morbröder till de tre arkitekterna
Johan Adolf Hawerman, Ludvig Hawerman och Emil Hawerman via Bloms syster Fredrika Blom.
Fortifikationsingenjörerna stod för huvuddelen av dåtidens statliga projektering av byggnader. Bland 1800-talets militärarkitekter var Fredrik Blom en av de mest framträdande. Bloms stora genombrott kom 1817, när han dels blev professor i byggnadskonst vid Konstakademien, dels chef för byggnadsdepartementet vid Arméns flottas eskader i Stockholm med titeln överstelöjtnant mechanicus. Blom var en av den svenska empirestilens främsta företrädare och han var produktiv i hela landet. Han avled i en koleraepidemi och är begravd på Galärvarvskyrkogården. På hans gravsten står:
”
MED ÖVERLÄGSNA INSIGTER OCH OFÖRTRÖTTAD VERKSAMHET GAGNADE HAN I RIKT MÅTT STATEN OCH DET ALLMÄNNA
Mycket känd för sin samtid blev Blom för sin idé med prefabrikation av trähus, de flyttbara husen. Husens stomme bestod av dubbla brädväggar med lufttät papp emellan. Väggar, golv och tak transporterades i moduler, som genom sin spontning var lätta att sammanfoga. Modulerna tillverkades på Bloms verkstad vid Klara sjö (på platsen för nuvarande Stockholms central). Husen, som fanns i olika storlekar, var försedda med flyttbara kakelugnar och spiraltrappor. Dessa hus exporterades bland annat till Ryssland och Frankrike.
Rosendals slott byggdes 1823–27 som Karl XIV Johans lustslott och ligger på Djurgården i Stockholm. Även om det inte byggdes för att flyttas användes en snarlik teknik. Det är ett trähus i empirestil, klätt med fasadtegel. Matsalen, som är placerad i flygeln, är inredd för att ge en känsla av en fältherres härläger. I byggnaden finns även vad som bör vara en av landets första hissar. Inredningsarkitekt var Emanuel Limnell. Till slottet hör en del samtida paviljonger. I slottets närhet finns ett senare byggt orangeri.
Blom var arkitekten bakom flera av de byggnader som en gång tillhörde Kungliga lantbruksakademien vid Frescatiområdet, nuvarande Universitetsområdet. I dag finns Lantbruksakademiens huvudbyggnad, "Stora huset" ("Bloms hus") kvar (1837–38), och där huserar universitetets rektor och universitetsledningen sedan 1976.
Bloms uppfinning av flyttbara hus lämpade sig ypperligt till mindre sommarpaviljonger. Karl XIV Johan hade ofta behov av snabbt uppförda byggnader och paviljonger. Kungen var en flitig beställare och det kungliga föredömet gjorde snabbt "de Blomska husen" à la mode. Blom är även känd för flera små och eleganta lusthus; ett är bevarat på Skansen.
Bloms karriär var anmärkningsvärd och han kom under sin livstid att ägna sig åt många skilda arbetsområden. Åren efter hans död ansågs hans arkitektur torr och fantasilös, men hans tekniska lösningar och grundliga kännedom om ovanliga arbetsmetoder kom att betyda mycket för den moderna stadens framväxt. Blom är representerad vid bland annat Nationalmuseum[7] i Stockholm.