Han kännetecknades som begåvad och lärd, men styvsint och självrådig, därtill "för sin orubbliga trohet mot sitt fosterland."
Efter den dansk-norska segern i slaget vid Marstrand (1677) beordrades kyrkoherden Fredrik Bagge att celebrera Te Deum inför kung Kristian V av Danmark och hans herrskap. Istället bad han i närvaro av den danske överbefälhavaren Ulrik Frederik Gyldenløve och andra erövrande officerare för kung Karl XI av Sverige och dennes seger över Sveriges fiender. Som resultat av detta fängslades kyrkoherden i Karlstens fästning och dömdes till döden i militärdomstol. Vid rättegången initierade han ett kraftfullt försvarstal för den svenska kronan varpå en dansk officer sprang på honom, tryckte sin hand över kyrkoherdens mun och sade: "Lader ham kun icke tale, fordi då gjør han os til Tyve och Skielme allesamman."
Han förflyttades till Fredriksten där han inväntade sitt straff. Som förmögen man tilläts dock Fredrik Bagge köpa sig fri från sin dödsdom med tredubbel mansbot.
När kung Karl XI väl kom tillbaka "öfverhopades han med nådebevisningar" och erhöll bland annat Solberga som prebende.
Fredrik Bagge förde i vapensköld "ett uppväxande träd".[3]
.svg)