Finlands flygvapen (på svenska i Finland kallat flygvapnet, på finskailmavoimat) är en av Finlands försvarsmakts tre försvarsgrenar samt ett av de äldsta aktiva flygvapnen i världen, då det bildades redan 6 mars1918.
Den svenske greven Eric von Rosen skänkte en Thulin Typ D, en svenskbyggd version av en fransk Morane-Saulnier till det nyligen självständiga Finland. Flygplanet flögs från Umeå den 6 mars1918 med Nils Kindberg som pilot, och landade på isen utanför Vasa. Greven medföljde som passagerare. Flygplanet blev det finska flygvapnets första flygplan.
Senare anlände ytterligare ett Morane och tre Albatros-N.A.B.-biplan från Sverige. Två av Albatros -flygplanen erhölls som gåvor och ett köptes. Det finska inbördeskriget var i full gång och syftet med flygplanen var att använda dessa som stöd till regeringens truppers, alltså de vitas krigsoperationer. Flygplanen visade sig dock inte passa för krigets karaktär. Det fanns inga finländska piloter, utan piloterna och mekanikerna kom från Sverige.
Det självständiga Finlands första flygplats placerades vid Kolho strand. Man förberedde platsen för tre flygplan. Det första flygplanet fördes dit via järnväg den 7 mars1918. Den 17 mars1918 lyfte för första gången ett flygplan från isen vid Kolho. Den första krigsoperativa flygningen genomfördes i riktning mot Lyly varvid man erhöll information om de rödas rörelser. När stridigheterna började närma sig Tammerfors flyttades flygstationen först till Orivesi och sedan till Tammerfors vid sjön Kaukajärvi.
Pariskonventionen 1947
Efter vapenstilleståndet befann sig Finlands flygvapen i flygförbud fram tills 1946, på order av kontrollkommissionen. Det enda undantaget var de flygoperationer som genomfördes i samband med Lapplandskriget.
Finlands flygvapen fick länge hålla till godo med propellerflygplan eftersom man hade mera akuta behov för den utländska valutan och till exempel USA vägrade till och med att sälja kolvmotorer åt Finland eftersom man ansåg att landet var förlorat till kommunismen. Flygplan med invändiga bombräcken och robotar var förbjudna enligt fredsfördraget. De Iljushin Il-28 -bombplan som senare kom att användas av Finlands flygvapen användes enbart som målbogserings- och flygfotograferingsplan.
Jaktplanens mängd begränsades till 60 flygplan, men förbudet övervakades inte.
Efter 1945
De inhemska flygplanens konstruktion och teknik baserades på de delar (motorer mm.), som fanns att tillgå från de egna lagren. Valmet Vihuri baserade sig på Blenheims överloppsmotorer och på Pyörremyrskys vingkonstruktion. Flygplanet var bra, men bl.a. på grund av brist på flygdisciplin råkade flygplanstypen ut för ett större antal olyckor och den finländska flygplansutvecklingen tog också en paus på 15 år.
Övergången till flygplan utrustade med jetmotorer i Finland skedde och baserades i Finland på att man köpte flygplan där man hade råd och inte på grund av deras flygegenskaper. Det första jetplan som Finlands flygvapen använde var det engelska De Havilland Vampire.
Saab 35 Draken betydde ett tekniskt språng framåt eftersom flygplanet monterades i Finland. I och med ibruktagandet av dessa flygplan kom Finland med in i jaktrobotsåldern.
Finlands flygvapen opererade under 1990-talets senare hälft alla finländska luftfarkoster. Helikoptern är främst en transport- och räddningsfarkost. I den ursprungliga planeringen tänkte man sig inga trupptransporter fastän fallskärmsjägarna tränades för krigsoperationer i samverkan med helikoptrarna. När man år 1997 överförde en del av helikoptrarna till landstridskrafterna var detta ett tecken på en förändring i tankegångarna.
(2) Ursprungligen 10 st P och T. (3) Sex stycken hyrdes ursprungligen ut åt Finland och dessa köptes senare. (4) Tre stycken tvåsitsiga Sk 35C köptes år 1976 och ytterligare två iordningställda Sk 35 C införskaffades år 1984. (5) Sex stycken allväders jaktplan 1977- och 18 iordningställda J 35F 1984-. (6) I Finland ihopmonterade 35XS -flygplan 1974-1975 för Tavastlands flygflottilj.
Under tiden efter kriget var flygvapnet och statsledningen tvunget att försöka balansera mellan öst och väst på grund av Finlands politiska position. Man försökte inhandla egenskapsmässigt dugliga flygplan. Valmet Vinka och Redigo var de senaste flygplanen som producerades av den finländska flygindustrin.
Under 1990-talet började man processen att övergå till en enda jaktplanstyp, vilket även var en trend som försiggick i andra länder.
