Exponent

Matematiska operationer
Addition (+)
term + term
addend + addend
= summa
Subtraktion (−)
term − term
minuend − subtrahend
= differens
Multiplikation (× eller ·)
faktor × faktor
multiplikator × multiplikand
= produkt
Division (÷ eller /)
täljare / nämnare
dividend / divisor
= kvot
Moduloräkning (mod)
dividend mod divisor = rest
Exponentiering (^)
basexponent = potens
n:te roten (√)
grad radikand = rot
Logaritm (log)
logbas(potens) = exponent

Exponent, i talspråk även upphöjningen, betecknar inom matematiken det tal i en potens vartill ett annat tal är upphöjt (0x).

Etymologi

Exponent är en avledning till exponera och härrör från latin: exponens, ungefär "sätta ut, ställa ut" etc. Det är belagt såsom matematisk term, då i latinsk form, redan 1544.[1]

Utöver matematisk term kan det även betyda "typisk företrädare eller representant".[källa behövs]

Uttryck

I uttrycket kallas för bas och för exponent.

En exponent kan vara ett enkelt tal () eller en variabel () eller vilket som helst matematiskt uttryck bestående av variabler, siffror och mer avancerade räkneoperationer ().

Exponentläge

Huvudartikel: Exponentläge

En exponent sätts alltid högre upp, i så kallat exponentläge (upphöjt läge) och skrivs dessutom i regel i mindre stil än resten av texten. Alternativt kan ett sådant uttryck skrivas som a^b, det vill säga med hjälp av insättningstecknet "^", kallat också för "caret".

Se även

Källor