Elise Louise Van Truyen, tidigare Vantruijen, född 13 april 1906 i Anderlecht i Belgien, var en belgisk friidrottare med hoppgrenar som huvudgren.[1] Van Truyen blev silvermedaljör vid damspelen 1923 och var en pionjär inom damidrott.
Biografi
Van Truyen föddes 1906 i nordvästra Belgien, i ungdomstiden var hon aktiv friidrottare. Senare gick hon med i idrottsföreningen "Brussels Femina Club[1]- BFC" i Bryssel. Hon tävlade främst[2] i höjdhopp och längdhopp men även i kortdistanslöpning.[1]
1922 deltog hon vid andra Monte Carlospelen då hon tog silvermedalj i längdhopp, senare samma år deltog hon i sina första belgiska mästerskap (Belgische kampioenschappen atletiek - BKA) då hon tog guldmedalj i höjdhopp och längdhopp vid tävlingar 21 juni i Bryssel, vid samma tävling tog hon även bronsplats i löpning 80 meter och 300 meter.
1923 deltog Van Truyen vid de tredje damspelen[3] i Monte Carlo. Under dessa idrottsspel vann hon silvermedalj[3] i höjdhopp samt bronsmedalj i längdhopp och delat bronsmedalj i Femkamp.
1923 presterade hon även världsårsbästa[4] i höjdhopp den 1 juli vid tävlingar i Amsterdam.[2] Hon låg på topp-6 listan[4] över världens höjdhoppare även åren 1922 och 1924.
1924 satte hon (inofficiellt[5]) världsrekord[6] i höjdhopp[5] vid Damolympiaden 1924 den 4 augusti på Stamford Bridge[6] i London.
1928 deltog hon vid de nionde olympiska spelen i Amsterdam där hon slutade på sjuttonde plats i höjdhopp. Hon ingick även i stafettlaget 4 x 100 meter, laget blev utslaget i försöksheaten.[1]
1929 tog guldmedalj i löpning 100 meter vid belgiska mästerskapen 14-21 juli i Gent. Senare drog sig tillbaka från tävlingslivet.
Referenser
Externa länkar