Elise Hwasser var en aktad och mångsidig skådespelerska som utvecklade en realistisk framställning. Redan vid sina första framträdanden blev hon uppskattad. I början var hon mycket använd inom ingénue-facket, inom vilket hon debuterade som Marie i Lilla kusin och ännu in på 1870-talet hade framgång som Fröken Elisabeth och Geneviève i De onyttiga. Vid sidan av sådana älskvärda, naiva och bortskämda unga flickor spelade hon under lång tid första älskarinna inom det högre skådespelet: ShakespearesOfelia, Desdemona och Julia, SchillersMaria Stuart och Thekla Wallenstein, GoethesKlara i Egmont samt Sigrid i Bröllopet på Ulfåsa och Markisinnan de Maupas i Det besegrade lejonet med flera.
Hon blev känd genom framställningen av en mängd karaktärer ur 1800-talsromanen, vilka på 1850- och 1860-talen var populära, såsom Jane Eyre, Fanchon i Syrsan, Ladyn of Worsleyhall, Edith, Louise i Gammalt och nytt, Marguerite Laroque i En fattig ung mans äventyr med flera, på vilka nedlades en talang, vida överlägsen uppgifternas dramatiska värde. Men Hwasser nöjde sig inte med dessa jämförelsevis lättköpta triumfer: även den höga tragiska konstens lager vann hon genom skapelser som till exempel Hippolyte i Giftbägaren, Myrrha i Sardanapalus, Thusnelda i Fäktaren från Ravenna, Hermione i En vintersaga, Kleopatra i Antonius och Kleopatra, Hjördis i Härmännen på Helgeland samt titelrollen i Fru Inger till östråt.
Tack vare studier och kärlek till konsten utvecklades hon som konstnär och kan sägas ha först på sin senaste tid funnit det för sin individualitet mest egentliga facket, vilket kan betraktas såsom en sammansmältning av de båda närmast föregående och utgörs av äldre karaktärsroller inom det allvarliga borgerliga skådespelet, såsom Grevinnan i Danicheffarne, Löna Hessel i Samhällets pelare, Fru Alving i Gengångare och Fru de Varenne i Prins Panin. Hit bör också, till följd av rollens läggning, räknas hennes förträffliga framställning av Drottning Anna i Ett glas vatten och av Baronessan de Mantes i Osvuret är bäst, där hennes genialiska karakteriseringskonst hade stor framgång. Utöver de olikartade rollerna ovan kan läggas ytterligare 150 ganska betydande, däribland så fordrande uppgifter som Puck i En midsommarnattsdröm, BjørnsonsMaria Stuart i Skottland, Matilda i De nygifta, Inga i Mellan drabbningarna, Dolores i Allt för fosterlandet, Ester Larsson i Skådespelerskan, Nora i Ett dockhem med flera.