Aktiva kretsar innehåller aktiva komponenter som till exempel elektronrör och transistorer, ström- och spänningskällor, men kan även innehålla passiva komponenter.
Icke-linjära kretsar innehåller exempelvis halvledande komponenter såsom dioder och transistorer. Beräkningar på icke-linjära kretsar kan vanligen endast utföras med approximativa numeriska metoder, eftersom komponenternas resistans, ström- och spänningsförstärkning, kapacitans och andra egenskaper inte är konstanta, utan kan bero av spänning och ström. Vid analys av stora signaler kan man exempelvis anta att en diod antingen leder (med ett konstant spänningsfall) eller spärrar, och att en transistor antingen är bottnad, strypt eller i aktivt (approximativt linjärt förstärkande) tillstånd.
Vid småsignalsanalys, det vill säga analys av strömmar och spänningar med små avvikelser från en arbetspunkt eller vilopunkt (dess värdgenomsnittliga värden), kan det innebära tillräcklig noggrannhet att anta att de icke-linjära komponenterna beter sig som linjära komponenter.
I moderna apparater utgörs ledningarna ofta av ett metalliskt foliemönster på en skiva av isolerande material vilket kallas för mönsterkort. Den ursprungliga monteringsmetoden är hålmontering, vilken innebär att komponenternas anslutningstrådar sticks ner i hål som borrats i mönsterkortet, varefter trådarna löds till foliemönstret på kortets andra sida. Med en senare metod som kallas ytmontering, vilken är bättre lämpad för miniatyrisering, läggs komponenterna på foliesidan, där anslutningsdelarna löds fast.