Relaterat begrepp – ligatur (sammanskrivning av bokstäver), trigraf (tre bokstäver som motsvarar ett ljud)
En digraf är två eller fler bokstäver (grafem) som tillsammans betecknar ett språkljud (fonem),[1] till exempel hj i Hjalmar och lj i ljus.
Digraf ska skiljas från den snarlika termen ligatur. Detta senare är en sammanskrivning av två (oftast två) tecken till ett nytt tecken (bokstav). Exempel är æ (från a och e) och œ (från o och e)[1] samt typografiska sammanskrivningar med bland annat f (exempel: fi och fl). Även en del vanliga svenska bokstäver har ursprung som ligaturer (w ur v och v; även å ur a och o)
Digrafer (i standardsvenska)
Ett antal ljud (fonem) skrivs i standardsvenska språket i form av digrafer. Nedan listas några av dessa:
En variant av digraf är dubbelskrivna konsonanter, som i standardsvenskan inte betecknar ett annat och längre konsonantfonem[a] och ofta syns efter kort vokal.
^Dubbelskrivna konsonanter i standardsvenska kan vara längre fonetiskt sett, men det finns ingen fonematisk skillnad mellan långa och korta konsonanter. I exempelvis finska motsvaras dubbelskriven konsonant dock av en förlängning även av konsonantljudet, som kan kontrastera med kort konsonant i minimala par.