Dharani är en genre av litteratur inom buddhismen som liknar mantran. I den buddhistiska litteraturen sägs utövare "gå in" i en dharani snarare än att recitera. Deras syfte och funktion varierar stort. Vissa dharanor avser att utövaren ska återfödas i ett rent buddhafält såsom Sukhavati, medan andra används i syfte att nå upplysning, för att rena karma, samla merit, leva längre, bli rik, få makt, få skydd från interna eller externa hot, få sjukdomar att läka, och så vidare. I Tibet har de även används för att be inhemska gudar/övernaturliga varelser om tjänster, varelserna ifråga är bland annat de sju zombierna (Wylie: ro-langs), yetin (wylie: mi-rgod) och den svarta gudinnann.[1]
Etymologiskt härstammar termen från sanskritroten "dhr" som betyder "att hålla" eller "att underhålla". Detta speglar uppfattningen om att dharanor ofta avser att sammanfatta en längre lära. De inkluderas ofta i längre sutror för att sammanfatta sutran, exempelvis.[2]
Olika former av dharanor har funnits sedan mycket tidigt i buddhismens historia. Även om de idag förknippas med mahayana och vajrayana hade den tidiga indiska inriktningen dharmaguptaka en samling med dharanor.[2]
Buswell Jr., Robert E.; Lopez Jr., Donald S. (2014). The Princeton Dictionary of Buddhism. Princeton University Press. ISBN 978-0-691-15786-3
Halkias, Georgios (2013) (på engelska). Luminous Bliss: A Religious History of Pure Land Literature in Tibet : with an Annotated English Translation and Critical Analysis of the Orgyan-gling Gold Manuscript of the Short Sukhavativyuha-sutra. University of Hawaiʻi Press. ISBN 9780824835903