David Coverdale, född 22 september 1951 i Saltburn-by-the-Sea i Redcar and Cleveland, North Yorkshire, är en brittisk sångare, mest känd som sångare i grupperna Whitesnake och Deep Purple. Han rekryterades till Deep Purple 1973 och medverkade på tre av dess studioalbum, Burn (1974), Stormbringer (1974) och Come Taste the Band (1975). Efter att gruppen upplösts 1976 gav Coverdale ut två soloalbum innan Whitesnake bildades 1978. Med gruppens åttonde studioalbum fick gruppen två topp 10-singlar på Billboard i USA, varav den ena, "Here I Go Again" blev etta.
1993 gavs albumet Coverdale–Page ut, som var ett samarbete med gitarristen Jimmy Page, som tidigare spelat i Led Zeppelin. 2016 blev Coverdale invald i Rock and Roll Hall of Fame and Museum som en av medlemmarna i Deep Purple.[1]
Coverdale utmärkte sig på 1970- och 1980-talet genom sin röst som hade en djup och fyllig ton. Han kompletterade ofta detta med falsettskrik, mest noterbart i låten "Still of The Night". På senare år har Coverdales röst dock fått ett än mer lägre register med en hesare och raspigare ton jämfört med tidigare.
Tidigt liv
Coverdale föddes den 22 september 1951 i Saltburn-by-the-Sea, North Riding of Yorkshire, England, son till Thomas Joseph Coverdale och Winnifred May (Roberts) Coverdale.[2] Runt 14 års ålder började han uppträda professionellt och utveckla sin röst. "Jag tror inte att min röst hade gått sönder", förklarade han för Sounds 1974. "Och det var då jag först lärde mig att sjunga med magen, vilket låter dumt, men det är helt annorlunda än en vanlig röst." Coverdale började uppträda med lokala band Vintage 67 (1965–68), The Government (1968–72) och Fabulosa Brothers (1972–73).
Karriär
Deep Purple
År 1973 hade spänningar mellan Deep Purples gitarrist Ritchie Blackmore och sångaren Ian Gillan nått en ohållbar höjd, och Gillan lämnade in sin avskedan efter fyra skivor med bandet. I sökandet efter ny sångare letade Blackmore efter en mer traditionell blues-sångare, och vände först sin uppmärksamhet till Paul Rodgers från Free och Bad Company, men Rodgers var otillgänglig. Efter månader utan framsteg fick Purple ett auditionband av Coverdale. Purple var inte särskilt imponerade i början, men såg stor potential i Coverdales röst, som passade Blackmores kriteria. Coverdale rekryterades, tillsammans med basisten/sångaren Glenn Hughes och släppte plattan Burn och Stormbringer. Blackmore blev dock missnöjd med de funk och soul-influenser Coverdale och Hughes började inkludera, och lämnade bandet 1975. Bandet rekryterade Tommy Bolin och släppte Come Taste the Band, vars sound var renodlad funkrock. Både Hughes och Bolin led dock av allvarliga drogproblem, och efter en katastrofal turné splittrades bandet. Bolin avled av en överdos bara månader senare.
Whitesnake
Whitesnake startade som ett projekt, men när gruppen gjorde allt större framsteg i början av 80-talet satsade man på ett bredare genombrott. Gruppen blev med skivan Whitesnake (1987) känd för en bredare publik och Coverdale blev stjärna på båda sidor av Atlanten. Coverdale har sedan 1990-talet släppt soloskivor samt turnerat med ett återförenat Whitesnake sedan 2003.
Familjeliv
1974 gifte sig Coverdale med Julia Coverdale. Med henne har han dottern Jessica (född 1978). Coverdales andra äktenskap var med skådespelerskan Tawny Kitaen, känd för sina provocerande framträdanden i Whitesnakes musikvideor som "Here I Go Again", "Is This Love" och "Still of the Night". Äktenskapet varade mellan den 17 februari 1989 och april 1991. Sedan 1997 är Coverdale gift med Cindy, som skriver matböcker. Tillsammans har de sonen Jasper (född 1996), som finns med på Whitesnakes senaste CD Forevermore och sjunger bakgrundssång på några spår.
Vid en ceremoni i Reno den 1 mars 2007 blev Coverdale amerikansk medborgare, och har nu dubbelt medborgarskap.[3] Coverdale bor vid Lake Tahoe i Kalifornien.
Diskografi
Studioalbum
Referenser
Noter
_(cropped).jpg)
