Tarschys talar esperanto, som han lärde sig i tonåren, och deltog i 1956 års världsesperantokongress i Köpenhamn. 1967 hade Tarschys posten som sekreterare i Sveriges Elevkårer.[ifrågasatt uppgift] Tarschys har publicerat ett flertal skrifter och rapporter, bland annat stridsskriften Den nygamla vänstern tillsammans med Carl Tham 1967 där det sena 1960-talets vänsterströmningar analyseras och kritiseras. Han doktorerade år 1972 på avhandlingen Beyond the State. The Future Polity in Classical and Soviet Marxism.
Tarschys invigningstalade på Svenska Esperanto-förbundets kongress i riksdagshuset i Stockholm 1987 (hundraårsjubileum för Esperanto). Han ersatte Ingemund Bengtsson som hade blivit sjuk.[16]
1994 utnämndes Tarschys till generalsekreterare i Europarådet. Under hans tid som generalsekreterare invaldes Ryssland som den 39:e medlemmen i Europarådet. Ceremonin i Strasbourg, när Rysslands utrikesministerJevgenij Primakov lämnade över medlemskapshandlingarna till Tarschys och de båda hissade den ryska flaggan utanför rådets högkvarter, har betecknats som det symboliska slutet på kalla kriget.[17] Han avgick från posten vid mandatperiodens slut 1999, samma år som organisationen firade sitt 50-årsjubileum. Han efterträddes av Walter Schwimmer.[18]
^Riksdagens protokoll 1976/77:94 (24 mars 1977), 31 december 1976, läs online, läs online och läs online, läst: 13 december 2021.[källa från Wikidata]
^Riksdagens protokoll 1977/78:1 (4-11 oktober 1977), 31 december 1977, läs online, läs online och läs online, läst: 13 december 2021.[källa från Wikidata]
^Riksdagens protokoll 1979/80:1 (1-9 oktober 1979), 31 december 1979, läs online, läs online och läs online, läst: 8 december 2021.[källa från Wikidata]