Laine föddes som Clementine Dinah Bullock, dotter till då ogifta Alexander Sylvan Campbell från Jamaica, och Minnie Bullock från Swindon i Wiltshire. Familjen flyttade ofta, men större delen av Laines barndom tillbringades i Southall.
År 1946, under namnet Clementina Dinah Campbell, [4][5] gifte sig Laine med takläggaren George Langridge med vilken hon hade en son, Stuart. Paret skilde sig 1957. [6][7]
Karriär
Laines sångkarriär kom igång i mitten av tjugoårsåldern. Hennes tidiga förebilder som sångare var Ella Fitzgerald, Sarah Vaughan, Judy Garland och Lena Horne. Hon började sjunga professionellt vid 24 års ålder med John Dankworths mindre ensemble Dankworth Seven och tog sig då artistnamnet Cleo Laine. Hon framträdde med Dankworths orkestrar fram till 1958 då paret gifte sig. De fick två barn som båda blev framgångsrika musiker, Alec och Jacqui.
Laine spelade 1958 huvudrollen i den västindiska teaterpjäsen Flesh to a Tiger på Londons Royal Court Theatre,[8] hem för den nya vågen av dramatiker på 1950-talet. Detta ledde till andra teaterengagemang som i musikalen Valmouth 1959, pjäsen A Time to Laugh (med Robert Morley och Ruth Gordon) 1962, Boots With Strawberry Jam (med John Neville) 1968 fram till hennes roll som Julie La Verne i Wendy Toyes produktion av Teaterbåten på Adelphi Theatre i London 1971. [9]Teaterbåten hade där sin längsta spelperiod hittills med 910 föreställningar. [10]
Under Edinburghfestivalen 1961 var Laine "prima donna" i produktionen av Kurt Weills opera-balett De sju dödssynderna, regisserad och koreograferad av Kenneth MacMillan.
Laines internationella verksamhet startade 1972 med en första turné i Australien, där hon släppte sex topp-100 album under 1970-talet.[11] Kort därefter började hennes karriär i USA med en konsert i New Yorks Lincoln Center, följt 1973 av ett första framträdanden i Carnegie Hall. Turnéer i USA och Kanada följde samt flera skivalbum, bland andra de Grammy-nominerade Porgy och Bess tillsammans med Ray Charles och Arnold SchönbergsPierrot Lunaire.[12] Dessutom flera TV-framträdanden, inklusive i Mupparna 1977. [13]