Christiern Frederic Hardt föddes 2 januari1715 i Västervik. Han var son till handelsmannen Petter Paul Hardt och Anna Maria Neugebauer.[1] Hardt blev 1730 lärgosse hos guldsmeden Lars (Lorentz) Pihl på östra kvarteret nummer 70 i Västervik.[2][3][4][5][6]
Hardt blev 1739 gesäll hos guldsmeden Johan Friedrich Steltzner i Malmö.[7] Den 22 juli 1740 anmälde Steltzner honom till Guldsmedsämbetet för att få göra ett mästarprov. Han fick i uppgift att tillverka en kaffekanna i silver till nästan möte. Hardt blev 13 augusti antagen som ledamot och mästare efter att Guldsmedsämbetet godkände kaffekannan.[8] Han blev 16 augusti delägare tillsammans med Steltzner. Hardt gifte sig 1740 med Elisabet Margaretha Steltzner (1721–1743). Hon var dotter till guldsmeden Johan Friedrich Steltzner och Ingri Gretha Hammargren i Malmö.[9] Hardt och Steltzner fick tillsammans barnen Anna Gretha och Petter Paul. 1741 flyttade familjen till fjärde roten nummer 321–322, år 1743 till nummer 320 och år 1744 till nummer 318.[10][11][12][13]
Hardt gifte sig andra gången med Rosina Eib. De fick tillsammans barnen Caspar Magnus (född 1744), Frantzs Christian (född 1746), Ulrica (född 1747), Fredrich Christian (född 1749–1759), Anna Sophia (född 1751), Frans Christian (född 1754), Maria Elisabet (född 1756) och Carl Fredrich (född 1759).[14][15] 1745 flyttade familjen till femte roten 405-406.[16][17][18][19][20]
Han lärde sig orgelbyggeri av orgelbyggaren och färgaren Henrik Rudolf Braune i Malmö. Hardt byggde små orgelverk på landsbygden i Skåne. Hardt arbetade som organist och guldsmed i Malmö. Hardt avled 1767.[21]
Skrev endast kontraktet, bygget fullföljdes av Andreas Malmlöf. Han fullbordade orgeln med 5 stämmor år 1769. Orgeln renoverades 1954 av Einar Berg, Stockholm.[23]
^ [abcdefghijk] Abrahamsson Hülpers, Abraham (1773) (på svenska). Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter särdeles om Orgwerks Inrättningen i Allmänhet jemte Kort Beskrifning öfwer Orgwerken i Swerige. Västerås: Johan Laurentius Horrn. sid. 191, 292-294. Libris2413220
^Dahlström, Fabian (2013). Stadtmusikanten, Organisten und Kantoren im Ostseeraum bis ca. 1850. Åbo: Åbo Akademi. sid. 266. Libris13893340