1. Blommande planta med axets övre del ännu outslagen 2. Blomma framifrån, 4 × förstoring 3. Dito från sidan, 2 × förstoring 4. Den upp- och nedvända pelaren lindrigt nedåtböjd och sedd uppifrån, 15 × förstoring
Brunkullan är visserligen lågväxt, men den röjer sig lätt på fjällängens brokiga blomstermatta genom axets kraftiga, till en början nästan svartaktiga purpurfärg och den starka vaniljdoften. I Alperna är den allmännare och får där dessutom det betecknande namnet "Chokoladenblümchen". Man har där iakttagit ovanligt talrika insektbesök hos dessa blommor.
Brunkulla skiljer sig från andra orkidéer genom att läppen, det största kalkbladet, är vänd uppåt under blomningen. Fruktämnet vrids nämligen inte ett halvt varv, som hos de andra. Blommans alla delar intar således hos Nigritella ett upp- och nedvänt läge i jämförelse med Orchis-blomman: den korta sporren befinner sig på bakre, inte främre sidan, pollinarierna häftar sig fast på insekthuvudets undersida, och så vidare. Befruktningsdelarnas form överensstämmer för övrigt närmast med brudsporrens.