Av den militärhistoriska forskningen betraktas Bragg som den sämste av de högre generalerna i sydstaternas tjänst. Trots att hans trupper ofta var numerärt överlägsna fiendens, blev han besegrad i de flesta slag han förde högsta befälet. Han kritiseras för sin otålighet och för sina dåliga relationer med sina närmaste underordnade chefer, vilka gjorde allt för att få honom avlägsnad från sitt befäl.[5]
Braggs krigskonst kännetecknades av taktisk fantasilöshet vilket visade sig genom att frontalanfallet var hans vanligaste taktiska manöver. Hans oförmåga att fullfölja en taktisk seger medförde ofta att en sådan vändes i ett strategiskt nederlag. Sina misslyckanden skyllde han oftast på sina underlydande vilka blev kraftigt och offentligt kritiserade. Braggs bästa sida var som organisatör och i detta påminner han om nordstaternas George B. McClellan. [6]
