Bo Lagevi är en gemensam pseudonym för deckarförfattarna Jenny Berthelius, K. Arne Blom, Jean Bolinder, Kjell E. Genberg, Sture Hammenskog och Jan Moen.
Böckerna ingick i serien Brottsplats Sverige, utgiven på 1970-talet i 19 volymer av B. Wahlströms bokförlag. Inledningsvis erbjöds Kjell E. Genberg att skriva seriens alla böcker, men bedömde utgivningstakten som alltför betungande och kontaktade då övriga namn, främst hämtade från Skånska Deckarsällskapet, för att bilda en författarfirma. De konstaterade att "bolag är vi", vilket justerades till "bolag e vi", som blev Bo Lagevi.
Författarna beskrev händelser i staden Staden och introducerade svensk kriminallitteraturs troligen första afrosvenske polis i form av Harald H. Harald, vars personlighet delvis kan ha hämtats från på Ed McBains judiske kriminalare Meyer Meyer. Bo Lagevi stod som författarnamn bakom 13 av seriens 19 böcker.
2015 utgavs tio av de 13 Bo Lagevi-böckerna som e-böcker av Wela Förlag[1].
Av de sex volymer i serien Brottsplats Sverige som saknade pseudonym Bo Lagevi skrevs tre av Tommy Schinkler, två av Bo Sehlberg och en av Eric Strange (pseudonym för Jan Håkansson)[2][3].
Bibliografi
- Om sanningen ska fram, 1976 (skriven av Kjell E. Genberg och återutgiven i Alibimagasinet 1996)[4]
- Allt vad du gjort mot någon, 1976 (skriven av K. Arne Blom och återutgiven 1981 under författarens riktiga namn)[5]
- Döden på väg, 1976 (skriven av Sture Hammenskog)[6]
- Förloraren tar allt, 1976 (skriven av Kjell E Genberg och återutgiven i Alibimagasinet 1996)
- Maskerat mord, 1977 (skriven av Jenny Berthelius)[7]
- Utan personligt ansvar, 1977 (skriven av K Arne Blom)[8]
- Medaljens baksida, 1977 (skriven av Jean Bolinder)
- En död i skönhet, 1977 (skriven av Jenny Berthelius)
- En förlorares brott, 1977 (skriven av Jan Moen)
- En kritikers död, 1978 (skriven av Jean Bolinder)
- Gyllene triangeln, 1978 (skriven av Kjell E. Genberg och återutgiven 1996 under författarens riktiga namn)
- Spel över två zoner, 1978 (skriven av K. Arne Blom)
- Ensam är svag, 1978 (skriven av Jan Moen)
Källor