PROFILPELAJAR.COM

	Björneborgs läns infanteriregemente
	Regementets uniform m/1806
Information
Officiellt namn	Björneborgs läns infanteriregemente
Datum	1626–1709, 1709–1809
Försvarsgren	Svenska armén
Typ	Infanteriet
Storlek	Regemente
Marsch	Björneborgarnas marsch
Kända slag och krig	•Trettioåriga kriget,; •Karl X Gustavs polska krig,; •Stora nordiska kriget,; •Gustav III:s ryska krig,; •Finska kriget
Befälhavare
Regementschef	Johan Fredrik Aminoff
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Björneborgs läns infanteriregemente, även bara Björneborgs regemente, var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1626–1809. Förbandet var från 1694 indelt och rekryterade i huvudsak sitt manskap från Satakunda, Finland.^[1]^[2]^[3]

Historia

Björneborgs läns infanteriregemente bildades 1626 av Gustav II Adolf. I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Björneborgs läns infanteriregemente som det sjätte i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.^[4]

Regementet deltog under Sveriges stormaktstid i krigen på den europeiska kontinenten (bland annat i trettioåriga kriget och slaget vid Leipzig 1642). Regementet, under befäl av överste Johan Pleitner, deltog i Karl X Gustavs polska krig. Med 11 kompanier på cirka 650 man marscherade regementet in i Livland från Finland 1655 och deltog i striderna där. Senare samma år överfördes 6 kompanier till Preussen och gick med Gustaf Otto Stenbocks armé. 1657 stationerades regementet i Preussen och blev kvar där till 1660^[5]. Sedan dess sista rester råkat i krigsfångenskap genom kapitulationen vid Perevolotjna efter nederlaget vid Slaget vid Poltava 1709, var det fullständigt nyuppsatt med om striderna i Finland under stora ofreden. Regementet utplånades nästan helt i slaget vid Storkyro år 1714. Dess chef, överste Odert Reinhold von Essen d.ä. stupade också och hans livlösa kropp hittades senare av två officerare och fördes till Nykarleby för begravning. Det låg 1714-1718 i Sverige och deltog sedan i Carl Gustaf Armfeldts fälttåget till Trondheim, varifrån endast spillror återkom. År 1791 upplöstes Livdragonregementet, dess två bataljoner delades upp på Björneborgs läns infanteriregemente och Åbo läns infanteriregemente. Till Björneborgs läns infanteriregemente införlivades norra bataljonen, vilken kom att bilda regementets tredje lätta infanteribataljon. Regementets omfattade därefter 1.525 man, förutom 762 man vargering.^[2] Regementet var även med om frihetstidens och Gustav III:s krig, men vann sin egentliga ryktbarhet under finska kriget 1808–1809. Då ingick det i den av Georg Carl von Döbeln ledda 2:a brigaden, Björneborgsbrigaden, av de svenska styrkorna vid slaget vid Jutas den 13 september 1808. Regementet kom senare att upplösas genom Hans Henrik Gripenbergs kapitulation till Ryssland i Kalix den 23 mars 1809.^[1]^[3]

Ingående enheter

Livkompaniet
Överstelöjtnantens kompani
Majorens kompani
Kumo kompani
Euraåminne kompani
Kyro kompani
Vesilax kompani
Ruovesi kompani

Heraldik och traditioner

Regementet återuppsattes 1881 och deltog 1918 i finska inbördeskriget i samband med Finlands självständighet. År 1957 omorganiserades förbandet till Björneborgs brigad. Namnet Björneborgs regemente lever dock kvar i brigadens traditions- och uppvisningsgrupp.

Förbandschefer

Nedan anges regementscheferna åren 1626–1809.

1626–1628: Arvid Jöransson Horn af Kanckas
1628–1630: Johan Lilliehöök
1630–1640: Reinhold Metstake
1640–1655: Axel Stålarm
1655–1661: Johan Pleitner ^[6]
1661–1674: Henrik Fleming
1674–1679: Wilhelm Bock
1679–1695: Christian von Steffken
1696–1697: Hans Isak Ridderhielm
1697–1698: Otto Wilhelm Löwen
1698–1702: Johan Lorentz Creutz
1702–1722: Berndt Otto Stackelberg (krigsfånge 1710–1722)
1710–1714: Odert Reinhold von Essen t.f. †
1714–1719: Christoffer Conrad von Bildsten t.f.
1719–1720: Carl Gustaf von Bildsten t.f.
1720–1722: Nils Reinhold Wrangel t.f.
1722–1723: Christian Giertta
1723–1726: Carl Bildstein
1727–1733: Samuel Wallenstierna
1733–1741: Johan Wilhelm Lode
1741–1749: Henrik Johan von Knorring
1749–1758: Hans Henrik von Delwig
1758–1759: Thure Gustaf Rudbeck
1759–1759: Carl Johan Mörner
1760–1762: Johan Hastfer
1762–1763: Lorentz Johan Göös
1763–1769: Sven Cederström
1769–1773: Carl Constantin de Carnall
1773–1778: John Mackenzie af Macleod
1778–1780: Carl Gideon Sinclair
1780–1781: Hugo Hamilton
1781–1781: Baltzar Philip von Wulfrath
1781–1790: Sebastian von Otter
1790–1794: Johan Fredrik Aminoff
1794–1794: Georg Jonas von Wright
1794–1795: Vilhelm Mauritz Klingspor
1795–1798: Fabian Wrede
1798–1809: Johan Fredrik Aminoff

Namn, beteckning och förläggningsort

**Namn**
Björneborgs läns infanteriregemente	1626-??-??	–	1709-07-01
Björneborgs läns infanteriregemente	1709-??-??	–	1809-03-23

**Chefsboställe och förläggningsort**
Sälkis, Mouhijärvi (C)	???-??-??	–	???-??-??
Björneborg (F)	1626-??-??	–	1709-??-??
Björneborg (F)	1709-??-??	–	1809-03-23

Galleri

Regementets uniform m/1765.
Regementets uniform m/1765.
Regementets uniform m/1765.
Regementets uniform m/1779.

Se även

Referenser

Anmärkningar

^ Aminoff blev sista chefen för regementet.

Noter

^ [a b] Kjellander (2003), s. 250
^ [a b] Björneborgs regemente i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
^ [a b] ”Björneborgs regemente”. hhogman.se. http://www.hhogman.se/regementen_sf_infanteriet.htm#xl_Bjorneborgs-regemente. Läst 12 maj 2020.
^ Björkenstam (1994), s. 10-11
^ Isacsson 2002, sid. 277.
^ Isacson, Claes-Göran (2002). Karl X Gustavs krig: fälttågen i Polen, Tyskland, Baltikum, Danmark och Sverige 1655 - 1660. Historiska Media. sid. 277. ISBN 978-91-89442-57-3. Läst 3 december 2023