Benedict Zilliacus
Benedict Zilliacus år 1990
Född	Emil Benedict Zilliacus 11 januari 1921[1][2] Helsingfors[2]
Död	28 januari 2013[2] (92 år) Helsingfors[2]
Andra namn	Bez[2] och BEZ[3]
Medborgare i	Finland
Utbildad vid	Svenska normallyceum
Sysselsättning	Manusförfattare, journalist, översättare, kåsör
Maka	Jutta Zilliacus (g. 1949–2013, personens död)
Föräldrar	Emil Zilliacus
Utmärkelser
Statspriset i filmkonst (1977) Tack för boken-medaljen (1991)[4][5] Axel Olof Freudenthal-medalj (2006)
Redigera Wikidata

Emil Benedict Zilliacus, född 11 januari 1921 i Helsingfors, död 28 januari 2013 i Helsingfors, var en finlandssvensk journalist och kåsör (under signaturen Bez), författare och översättare.

Zilliacus var son till Emil Zilliacus och gift med politikern och författaren Jutta Zilliacus.

Han tog studentexamen 1939, följt av klassiska studier vid universitetet i Helsingfors. Han var journalist vid Hufvudstadsbladet från 1949 där han bl. a. skrev dagsvers under signaturen BEZ.

"Populär kåsör och reseskildrare med uddig stil och humor, vilken kommer väl till sin rätt inte minst i revyer och skådespel. Även böcker kring konsthantverk." (Litteraturlexikon, 1974)

Zilliacus skrev bland annat manus till filmerna Framom främsta linjen (tillsammans med Stefan Forss), Tali-Ihantala 1944 samt delar av Stormskärs-Maja.

På 1960-talet skrev han ett antal revyer för Lilla teatern i Helsingfors. Mest kända blev Guldbröllop och Åttan.

• Tom-Tom och djuren (bilder Henrik Tikkanen) (Schildt, 1950)
• Bilderbok för stora barn (bilder Henrik Tikkanen) (Bildkonst, 1951)
• Vi ser på Helsingfors (teckningar Henrik Tikkanen) (Geber, 1952)
• Korsetten (Helsingfors: Sjöblom & Borås: Corsettindustri, 1962)
• Wärtsilä: tradition och toppmodernt (1967)
• Helsinki elää = Helsingfors lever (Helsingfors stad, 1970)
• Sex årtionden i pressbilder (foto Hugo Sundström) (Hufvudstadsbladet, 1971)
• Utöar (teckningar Henrik Tikkanen) (Söderström, 1974)
• Wilhelm Wahlforss: Benedict Zilliacus berättar om Wärtsiläs starke man (Wärtsilä, 1984)
• Bergets skugga (Söderström, 1987)
• Båten i vassen: en berättelse om en förlorad ö (Gedin, 1990)
• Min värld i världen: skärgårdsdikter (Schildt, 1993)
• Förlorat och bevarat (Samfundet Sverige-Finland, 1996)

Pjäser

• Uppåt väggarna (1956)
• Lite i Rödluvan (1957)
• Nukkumatti (1958)
• Ö (1959)
• My fair lad (1960)
• Guldbröllop (1963)
• Åttan (1964)
• Ro, ro (1966)

Översättningar

• George Tabori: Weisman och Rödskinnet: hörspel (otryckt översättning för Yleisradio 1979)
• Wang Keping: Rättstjänaren och straffången eller ondsint angrepp: hörspel (otryckt övers. från kinesiskan Martin Krott, övers. från tyskan Benedict Zilliacus, för Yleisradio 1982)
• Peter Gibbs: Superspar (otryckt översättning för Yleisradio 1983)
• Matti Valta: I skären (Saaristossa) (fotografier Matti Valta, text Lasse Pöysti) (Otava, 1992)
• Lasse Heikkilä: Balladen om Ihantala (Söderström, 2000)

• Publicistpriset (1965)
• Tack för boken-medaljen 1991 för Båten i vassen
• Axel Olof Freudenthal-medaljen (2006)

• Svenska Yle/Arkivet: Benedict Zilliacus om vinterkriget och skärgården (svenska) Läst 30 januari 2013
• "Benedict Zilliacus död", artikel på Svenska Yle/Nyheter (svenska) Läst 30 januari 2013
• Benedict Zilliacus på Internet Movie Database (engelska) Läst 30 januari 2013
• Litteraturlexikon: svensk litteratur under 100 år (Natur och kultur, 1974), s. 246.
• Fennica

• ”Benedict Zilliacus”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5575-1416928958181 
• Zilliacus, Benedict i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
• Jutta och Benedict Zilliacus arkiv vid Svenska litteratursällskapet i Finland