Barracuda Championship

Barracuda Championship är en professionell golftävling på den amerikanska PGA Touren och spelas på Montrêux Golf and Country Club under augusti månad. Tävlingen spelas årligen i Nevada och startades under namnet Reno–Tahoe Open 1999 och är en alternativ tävling som spelas samtidigt som WGC - Bridgestone Invitational. Golfbanan som tävlingen alltid har spelas på öppnade 1997 och är designad av Jack Nicklaus, den spelas på en höjd av 1700 meter över havet och är 6800 meter lång med par 72.[1] [2] Eftersom tävlingen är en alternativ tävling så ger det färre FedEx Cup-poäng till vinnaren än andra PGA Tour-tävlingar (300 i jämförelse mot 500).[3] Startfältet var tidigare 156 spelare, vilket är den normala storleken på PGA Tour-tävlingar, men då WGC-tävlingarnas startfält utökades från 40 till 80 år 2002, blev startfältet reducerat till 132 spelare. Sedan starten av FedEx Cup 2007 blev tävlingen även flyttad från att spelas sent i augusti till tidig augusti. Vinnaren ges heller inte en inbjudan till US Masters, däremot en inbjudan till PGA Mästerskapet och Players Championship, samt två års spel på PGA Touren.

Reno–Tahoe Open fick sin första titelsponsor 2008, Legends at Sparks Marina, vilket gjorde att tävlingen gick under namnet Legends Reno–Tahoe Open tills 2010 då tävlingen återigen gick under namnet Reno-Tahoe Open. 2014 blev Barracuda Networks Inc. titelsponsor och tävlingen har gått under Barracuda Championship sedan dess.[4] 2016 blev tävlingen flyttad till månadsskiftet juni-juli då tävlingen Greenbrier Classic blev inställd på grund av vattenskador. Spelare som slutar inom top-5 i Greenbrier Classic, och som inte redan har en inbjudan, ges en inbjudan till att spela British Open senare samma månad. Men då tävlingen ställdes in så blev Barracuda Championship tidigarelagd och där spelarna som slutar top-5 gavs en inbjudan till British Open.[5]

Spelformat

När Barracuda Championship började spelas enligt Stableford-systemet år 2012 blev det, och är fortfarande, den enda PGA Tour-tävlingen som spelas i det formatet. Tidigare var The International den enda tävlingen som tillämpade det systemet, men tävlingen lades ned 2006. Enligt Stableford-systemet ges spelarna poäng relaterat till antalet slag mot par på varje hål:

  • Albatross: 8 poäng
  • Eagle: 5 poäng
  • Birdie: 2 poäng
  • Par: 0 poäng
  • Bogey: minus-1 poäng
  • Dubbelbogey eller sämre: minus-3 poäng.

Detta ger spelarna incitament att ta större chansningar, då vinsten är större än den möjliga förlusten.[4]

Vinnare

År Datum Spelare Resultat Mot par Segermarginal Runner(s)-up Samtida tävling
Barracuda Championship
2017 Aug 3-6 Chris Stroud 44 poäng^ Särspel Greg Owen

Richy Werenski

WGC-Bridgestone Invitational
2016 Jun 30 – Jul 3 Greg Chalmers 42 poäng^ 6 poäng Gary Woodland WGC-Bridgestone Invitational
2015 Aug 6–9 J. J. Henry (2) 47 poäng^ Särspel Kyle Reifers WGC-Bridgestone Invitational
2014 Jul 31 – Aug 3 Geoff Ogilvy 49 poäng^ 5 poäng Justin Hicks WGC-Bridgestone Invitational
Reno–Tahoe Open
2013 Aug 1–4 Gary Woodland 44 poäng^ 9 poäng Jonathan Byrd

Andrés Romero

WGC-Bridgestone Invitational
2012 Aug 2–5 J. J. Henry 43 poäng^ 1 poäng Alexandre Rocha WGC-Bridgestone Invitational
2011 Aug 4–7 Scott Piercy 273 −15 1 slag Pat Perez WGC-Bridgestone Invitational
2010 Jul 18–21 Matt Bettencourt 277 −11 1 slag Bob Heintz Open Championship
Legends Reno–Tahoe Open
2009 Aug 6–9 John Rollins 271 −17 3 slag Martin Laird

Jeff Quinney

WGC-Bridgestone Invitational
2008 Jul 31 – Aug 3 Parker McLachlin 270 −18 7 slag Brian Davis

John Rollins

WGC-Bridgestone Invitational
Reno–Tahoe Open
2007 Aug 2–5 Steve Flesch 273 −15 5 slag Kevin Stadler

Charles Warren

WGC-Bridgestone Invitational
2006 Aug 24–27 Will MacKenzie 268 −20 1 slag Bob Estes WGC-Bridgestone Invitational
2005 Aug 18–21 Vaughn Taylor (2) 267 −21 3 slag Jonathan Kaye WGC-NEC Invitational
2004 Aug 19–22 Vaughn Taylor 278 −10 Särspel Stephen Allan

Hunter Mahan

Scott McCarron

WGC-NEC Invitational
2003 Aug 21–24 Kirk Triplett 271 −17 3 slag Tim Herron WGC-NEC Invitational
2002 Aug 22–25 Chris Riley 271 −17 Särspel Jonathan Kaye WGC-NEC Invitational
2001 Aug 23–26 John Cook 271 −17 1 slag Jerry Kelly WGC-NEC Invitational
2000 Aug 24–27 Scott Verplank 275 −13 Särspel Jean van de Velde WGC-NEC Invitational
1999 Aug 26–29 Notah Begay III 274 −14 3 slag Chris Perry

David Toms

WGC-NEC Invitational

^Spelades med Stableford-systemet (2012-).

Referenser