Attila (cirka 406–453) var hunnernaskung434–453. Han kallades av samtiden Guds gissel. Attila härskade över ett stort antal folk främst i östra Europa. Hunnerriket var Europas största rike i sin tid och sträckte sig från Donau upp till Östersjöns sydkust, och från Svarta havet in i Centraleuropa. Två gånger invaderade han Balkan och nådde andra gången fram till Konstantinopel som omringades. Han nådde Orléans och han drev påven från sitt residens i Ravenna. Han förekommer i de nordiska fornaldarsagorna under namnet Atle.
Biografi
Attila blev kung tillsammans med sin bror Bleda efter farbrodern Rua. Tillsammans ledde de erövringskrig fram till Bledas död 445; Bleda ska ha dödats under en jaktutflykt, och det påstås att det var Attila som beordrade mordet på brodern.
Attila hann med ytterligare ett fälttåg (i Italien) innan han hastigt avled 453; den vanligaste och äldsta skildringen av Attilas död säger att han drabbades av näsblod på bröllopsnatten (hans senaste brud ska ha varit en gotisk kvinna vid namn Ildico) och kvävdes. Attilas eftermäle domineras av demoniseringen av honom. Som figuren Atle i Völsungasagan dödas han av sin fru Gudrun. Den förra versionen skrevs ned av den samtida historikern Priscus och föredras av nutida forskare. Den senare versionen är sannolikt först nedskriven av den romerska ämbetsmannen Marcellinus Comes, omkring 80 år efter händelserna. Attila förekommer även som Etzel i Nibelungenlied, men till skillnad från den skandinaviska versionen av samma historia överlever han.
Tre av Attilas söner, Ellak (Attilas officielle arvinge), Dengizik och Ernak, stred om makten i riket och besegrades snart (slaget vid Nedao) varefter riket splittrades och gick under.
Namnets etymologi
Forskare är inte överens om betydelsen av namnet Attila, inte ens om vilket språk det tillhör. Vissa antar att det är ett hunniskt namn, och Pritsak har föreslagit betydelsen "oceanisk, universell härskare".[1] Andra identifierar det med ett gotiskt ord som betydde "lille far".[2][3]