Arthur Nicolson, 1:e baron Carnock
Född	19 september 1849[1] London
Död	5 november 1928[1] (79 år) London
Medborgare i	Storbritannien
Utbildad vid	Rugby School
Sysselsättning	Diplomat, politiker[2]
Befattning
Ledamot av Brittiska överhuset (–) Storbritanniens ambassadör i Marocko (1895–1905)[3] Förenade kungariket Storbritannien och Irlands ambassadör i Spanien (1905–1906)[3] Förenade kungariket Storbritannien och Irlands ambassadör i Kejsardömet Ryssland (1906–1910)[3] Permanent Under-Secretary of State for Foreign Affairs (1910–1916)[3]
Arbetsgivare	Storbritanniens utrikesministerium[3]
Maka	Mary Rowan-Hamilton (g. 1882–)[4][5]
Barn	Frederick Nicolson, 2nd Baron Carnock (f. 1883) Erskine Nicolson, 3rd Baron Carnock (f. 1884)[6] Harold Nicolson (f. 1886)[4] Clementina Nicolson (f. 1896)[6]
Föräldrar	Sir Frederick William Erskine Nicolson, 10th Baronet[6] Mary Clementina Marian Loch[6]
Utmärkelser
Riddare med storkors av Victoriaorden (1905) Riddare med storkors av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden (1906) Riddare med storkors av Bathorden (1907) Kommendör av Kejsardömet Indiens orden
Redigera Wikidata

Arthur Nicolson, 1:e baron Carnock, född 1849, död 1928, var en brittisk diplomat, far till Frederick Nicolson, 2:e baron Carnock, Erskine Nicolson, 3:e baron Carnock och sir Harold Nicolson.

Carnock var minister i Marocko 1904-05 och i Sankt Petersburg 1905-10. Han arbetade i starkt ententevänlig riktning och lyckades häva flera motsättningar mellan England-Frankrike och England-Ryssland. Carnock deltog i Algeciraskonferensen 1906, avslöt den engelsk-ryska ententen 1907 och var 1910-16 understatssekreterare i utrikesdepartementet. Hans memoarer utkom 1930.

• Svensk uppslagsbok. Lund 1930

• Wikimedia Commons har media som rör Arthur Nicolson, 1:e baron Carnock.