Kongliga Mindre Theatern är ett av namnen på Dramaten under perioden 1793-1825, då den fanns i det De la Gardieska palatset Makalös. Den kallades även Arsenalsteatern och Nya Dramatiska Teatern, eftersom huset Makalös innan ombyggnaden till teater 1793 hade varit arméns arsenal. Ombyggnaden 1793 kostade 24 000 riksdaler och betalades ur konung Gustav III:s handkassa.
Arkitekt var Carl Fredrik Sundvall (1754-1831). Salongen var i början ljusblå med vita ornament men renoverades 1812 till rött och guld. Den hade tre logerader och en stor kunglig loge, övre och nedre amfiteater samt parkett. Teatermaskineriet byggdes av Johan Schef (1740-1797) och var för sin tid mycket avancerat.
Invigningen skedde den 1 november 1793 med Gustav III:s sensationsdrama Den svartsjuke neapolitanaren. Med tiden blev det allt svårare att tillfredsställa publiken, som helst ville ha melodramer, sångspel eller operetter. 1798 inköpte kung Gustav IV Adolf Komiska teaterns privilegium och utrustning mot att hädanefter aldrig några inrättningar af enskilda personers spektakler uti Stockholm måga finnas eller tillåtas, utan skola blott de af vår handkassa understödda och under Kongl. teaterdirektionen lydande teatrar för allmänheten därstädes vara öppnade. Operan och Dramaten hade därmed monopol på att spela teater i Stockholm.
1799 inlöstes Stenborgs Svenska Komiska Teatern (tidigare Nya Svenska Teatern eller Munkbroteatern) av Gustav IV Adolf och sammanslogs med Kongliga Mindre Theatern, som då blev lyrisk-dramatisk.