Anstalt (Sverige), fängelse (Finland[1] och i dagligt tal), fångvårdsanstalt eller kriminalvårdsanstalt är en institution med omhändertagande uppgifter där personer dömda till fängelsestraff sitter berövade sin frihet, med ett syfte som från 1800-talet och framåt i många länder förskjutits alltmer från straff till rehabilitering.
Sveriges fängelser bytte officiellt namn till fångvårdsanstalter 1938, för att från 1974 återigen ändra namn, och bli kriminalvårdsanstalter. Ordet fängelse lever kvar i dagligt tal för anstalter.[2]
Anstalten skiljer sig från häktet, som är avsett för tillfälligt frihetsberövande.
Anstalter finns som sluten anstalt och som öppen anstalt. Öppen anstalt innebär att de intagna kan röra sig fritt på anstalten, och att anstalten endast låses nattetid.
Sverige
Anstalterna i Sverige delas in i tre olika säkerhetsklasser, betecknade 1–3. Klassningen beror bland annat på anstaltens förmåga att motstå rymnings- och fritagningsförsök samt dess resurser för att hantera ett svårhanterligt klientel. Man skiljer mellan öppen anstalt (3) och sluten anstalt (klass 1–2).
Den 1 oktober 2008 fanns det 5 399 personer inskrivna på anstalt i Sverige. 297 (5,5 procent) var kvinnor och 1481 (27,4 procent) var utländska medborgare.[källa behövs] Bland de utrikes födda som är misstänkta/registrerade för brott är det nordbor (personer från Finland, Norge och Danmark) som är den dominerande gruppen.[3]
Benämningen "kåken" för fängelse var ursprungligen namnet på den spöpåle med halsjärn och fotstockar som stod uppställd i centrala Stockholm fram till år 1833 då den blåste omkull för att aldrig mer resas.
.png)
