Sterky föddes i arbetarfamiljen Nielsen. Hennes far var arbetare och modern hemsömmerska. Hon var yngst av åtta syskon. Hon fick tidigt bidra till familjens försörjning och hjälpte sin mor med enklare arbeten av olika slag.[4]
Sterky döptes till Ane Cathrine Jensen, men ändrade sitt tilltalsnamn till Anna efter att hon vid fem års ålder bevittnat en offentlig avrättning av en ung, ogift tjänstepiga som dömdes till döden för att ha tagit livet av sitt nyfödda barn. Den avrättade hette Ane Cathrine.[5]
Efter sju års skolgång och konfirmation började Sterky arbeta som herrskräddare. Hon engagerade sig tidigt fackligt och 1883 var hon med och bildade ”De kvindelige Herreskraedderes Fagforening” (de kvinnliga herrskräddar fackförening), vilket var den första kvinnliga fackförening i Danmark som överlevde någon längre tid. År 1884 valdes Sterky in i fackföreningens styrelse, och 1885 valdes hon till ordförande, en post hon stannade på till 1890. Anna arbetade hårt för att organisera särskilt hemsömmerskorna med deras usla arbetsvillkor.[5]
År 1891 flyttade hon till Sverige. Först var hon aktiv på tidningen Ny Tid och engagerade kvinnor fackligt. Hon flyttade till Stockholm 1898, och var där kontorist, städerska m.m. hos LO 1898–1900, och 1900–1925 vid socialdemokraternas partiexpedition, där hon var partikassör åren 1921–1924. Hon byggde upp fackföreningar för kvinnor och arbetade för skapandet av det socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Carlsson Wetterberg, Christina (1991). ”Våra förmödrar: Anna Sterky - en pionjär inom den socialdemokratiska kvinnorörelsen”. Kvinnovetenskaplig tidskrift 12(1991):2,: sid. 75-79. 0348-8365. ISSN0348-8365.Libris9260409
