Anders Stigebrandt disputerade 1978 vid Göteborgs universitet[3] på en avhandling om strömnings- och blandningsförlopp i avgränsade fjordar. Han fortsatte sin karriär på universitetet och var 1986–2009 professor i oceanografi, särskilt marin systemanalys. I samarbete med systemekologen Fredrik Wulff tog han tidigt fram bland annat teoretiska modeller för fosforbalans och övergödning i Östersjön,[4] vilket senare vidareutvecklats betydligt[5] och använts som underlag för beslut om olika reningsåtgärder. Han vetenskapliga publicering har (2023) enligt Google Scholar över 6 500 citeringar samt ett h-index på 45.[6]
Sedan 2009 är han seniorprofessor[7][2] och har under denna tid bland annat forskat och gjort experiment på hur man kan rehabilitera havsområden som blivit syrefria på grund av övergödning.[8][9][10]
Stigebrandt undertecknade 2008 tillsammans med 15 andra professorer och fyra docenter ett upprop från den klimatskeptiska organisationen Stockholmsinitiativet där man framhöll att "Vetenskapen är inte enig om klimatlarmen".[11] Han har framförallt tillbakavisat påståenden om att Golfströmmen skulle försvagas av växthuseffekten,[12] något som även IPCC senare kommit fram till.[13]
^Stigebrandt, Anders (1978) (på engelska). Fjord problems in physical oceanography - in particular internal waves, mixing and processes at geometrical constrictions. Göteborg. Libris162946
^Stigebrandt, Anders; Wulff Fredrik (1987) (på engelska). A model for the dynamics of nutrients and oxygen in the Baltic proper. Trosa: Askölaboratoriet. Libris610391