Anatolij Vasiljev
Född	4 maj 1942 (82 år) Danilovka, Ryssland
Medborgare i	Sovjetunionen och Ryssland
Utbildad vid	Rostovs statliga universitet Ryska institutet för scenkonst
Sysselsättning	Teaterregissör, kemist, performancekonstnär[1], filmregissör, teaterpedagog, regissör[2]
Arbetsgivare	Konstnärliga teatern Högre kurser för manusförfattare och regissörer (VKSR)
Utmärkelser
Europeiska teaterpriset (1990) Ryska federationens statspris (1998) Kommendör av Arts et Lettres-orden Guldmasken Riddare av Akademiska palmen Ryska SFSR:s statliga K. S. Stanislavski-pris Riddare av Arts et Lettres-orden Förtjänstfull konstarbetare i Ryska federationen
Redigera Wikidata

Anatolij Aleksandrovitj Vasiljev (ryska Анато́лий Алекса́ндрович Васи́льев), född 4 maj 1942 i Danilovka i Penza oblast, är en rysk teaterregissör.

Anatolij Vasiljev har en examen i kemi från Rostovs universitet. 1973 tog han en examen i teaterregi vid Ryska Akademin för Teaterkonst (Rossijskaja Akademija Teatraljnogo Iskusstva) i Moskva. Han debuterade som regissör 1973 med Solo för klockspel av Osvald Zagradnik på Konstnärliga teatern i Moskva. 1982 lämnade han tillsammans med en grupp skådespelare som samlats runt honom Konstnärliga teatern för Tagankateatern. Där regisserade han 1985 Viktor Slavkins Cerceau som blev hans internationella genombrott. 1987 startade han sin egen teater Sjkola Dramatitjeskogo Iskusstva som han ledde till 2010 då han upphörde att regissera och istället började undervisa, förutom på sin gamla skola även bland annat i Venedig och på École nationale supérieure des arts et techniques du théâtre i Lyon samt Grotowskiinstitutet (Instytut im. Jerzego Grotowskiego) i Wrocław. Som regissör är Anatolij Vasiljev känd för sina repetitionsperioder som utgörs av långa, krävande konstnärliga undersökningsprocesser. Under åren som han ledde Sjkola Dramatitjeskogo Iskusstva turnerade man flitigt och gästspelade bland annat i Berlin, Belgrad, Bryssel, Budapest, Helsingfors, London, München, Paris, Rom, Rotterdam, Florens, Barcelona och Stuttgart. 1997 besökte man Avignonfestivalen med Jermeias klagan (Les Lamentations de Jérémie). Förutom i Ryssland har Vasiljev bland annat regisserat på Comédie-Française i Paris och Deutsches Nationaltheater i Weimar. Bland utmärkelser Vasiljev tilldelats kan nämnas Premio Europa New Theatrical Realities 1990. 2016 utsågs han av International Theatre Institute (ITI) och Unesco till internationell teaterambassadör.

1998 gästspelade Sjkola Dramatitjeskogo Iskusstva på Göteborg Dans & Teater Festival samt Orionteatern i Stockholm med Jermeias klagan och år 2000 bjöds koreografen Efva Lilja in av Vasiljev att göra koreografin till hans uppsättning av Aleksandr Pusjkins Mozart och Salieri.

• Anatolij Vasiljev, Gyldendals Teaterleksikon (läst 28 januari 2017)
• Anatolij Vasiljev, Encyclopædia Universalis (läst 29 juli 2017)
• Anatoli Vassiliev, Association de Recherche des Traditions de l'Acteur (läst 28 januari 2016)
• World Theatre Ambassador Anatoli Vassiliev, International Theatre Institute (ITI) (läst 28 januari 2016)
• Anatoli Vassiliev, Théâtre Nanterre-Amandiers (läst 28 januari 2016)
• Anatoly Vasiliev: Biography, International University Global Theatre Experience (läst 28 januari 2016)
• Anatoli Vassiliev: "ma légende commence pendant le temps des guerres", France culture (läst 28 januari 2016)
• Disa Håstad: Spänning på scen i Moskva, Dagens Nyheter 18/3 1996
• Anna Ångström: Göteborgsfestivalen: Fantastisk teknik i körmonotoni, Svenska Dagbladet 25/8 1998
• Noterat, Svenska Dagbladet 18/2 2000
• Jean-Pierre Thibaudat: Anatoli Vassiliev "dissident artistique", Libération 14/12 2006
• Anatoli Vassiliev, el más grande director teatral ruso de su generación, Álef 27/3 2016
• Christopher Innes & Maria Shevtsova: Lev Dodin and Anatoli Vassiliev - continuing Stanislavsky's priciples i The Cambridge Introduction to Theatre Directing, Cambridge 2013, ISBN 978-0-521-84449-9 (tillgänglig via Google Böcker)
• Anatoly Smeiliansky: Having a body to be resurrected (Lev Dodin and Anatoly Vasilyev) i The Russian Theatre After Stalin, Cambridge 1999, ISBN 0521-587948 (tillgänglig via Google Böcker)