Alxa, även känt som Alashan, är ett mongoliskt förbund (ajmag) i Inre Mongoliet, i norra Kina.
I norr gränsar orten till provinserna Gobi-Altaj, Bajanchongor och Ömnögobi i den självständiga republiken Mongoliet.
Antalet invånare är 231 334.[1] Befolkningen består av 105 130 kvinnor och 126 204 män. Barn under 15 år utgör 13,0 %, vuxna 15–64 år 80 %, och äldre över 65 år 6,0 %.[1]
Historia
Alxa befolkades av ett västmongoliskt folk som underkastade sig Qingdynastin relativt sent. Under Qing tillhörde Alxa prefekturen Ningxia i Gansu-provinsen.[2]
När provinsen Ningxia bildades 1928 under Republiken Kina tillföll Alxa den nya provinsen.[3] Efter Folkrepubliken Kinas bildande omorganiserades provinserna och Alxa tillföll den autonoma regionen Inre Mongoliet. Under Kulturrevolutionen delades mellan Ningxia och Gansu-provinsen, men återbördades till Inre Mongoliet 1979.
Geografi
Alxa är glest befolkat och större delen av området är öken. Det enda exemplaret av fossilet Alxasaurus elesitaiensis har hittats i byn Elesitai i Alxa.
I baneret Ejin är Jiuquans satellituppskjutningscenter beläget, som har fått sitt namn från staden Jiuquan i den intilliggande provinsen Gansu.
I norr gränsar Alxa till provinserna Bajanchongor, Gobi-Altaj och Ömnögobi i Mongoliet.
Administrativ indelning
Förbundet Alxa har är indelat i 3 baner (旗 qí):[4]
| Karta
|
|
| Nr
|
Namn
|
Kinesiska
|
Pinyin
|
Befolkning (2004)
|
Area (km²)
|
Befolkningstäthet (/km²)
|
| Baner
|
| 1
|
Vänstra Alxa
|
阿拉善左旗
|
Ālāshàn zuǒ qí
|
140 000
|
80 412
|
2
|
| 2
|
Högra Alxa
|
阿拉善右旗
|
Ālāshàn yòu qí
|
20 000
|
72 556
|
<1
|
| 3
|
Ejin
|
额济纳旗
|
Éjìnà qí
|
20 000
|
114 606
|
<1
|
Källor
- ^ [a b] ”中国2010年人口普查分乡、镇、街道资料》xls (Folkräkning 2010 Kina)”. Baidu.com. http://pan.baidu.com/share/link?uk=2922733136&shareid=2553664090&third=0&adapt=pc&fr=ftw#path=%252F%25E3%2580%258A%25E4%25B8%25AD%25E5%259B%25BD2010%25E5%25B9%25B4%25E4%25BA%25BA%25E5%258F%25A3%25E6%2599%25AE%25E6%259F%25A5%25E5%2588%2586%25E4%25B9%25A1%25E3%2580%2581%25E9%2595%2587%25E3%2580%2581%25E8%25A1%2597%25E9%2581%2593%25E8%25B5%2584%25E6%2596%2599%25E3%2580%258Bxls. Läst 23 april 2016.
- ^ William Frederick Mayers och G.M.H. Playfair, The Chinese Government: A Manual of Chinese Titles, Categorically Arranged and Explained, with an Appendix, andra upplagan (Shanghai: Kelly & Walsh Limited, 1886 ), ss. 85-86.
- ^ Henry George Wandesforde Woodhead, The China Year Book (Shanghai: North China Daily News & Herald., 1934), s. 75.
- ^ GeoHive - China, Inner Mongolia Arkiverad 4 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
